Ja, det här spårade ju strax ur och torsdagen tillbringades i bakvatten då Puffemannen led av illamående och en risig mage. Fredagen den 4th of July började bättre och Puffemannen var stark på uppgång
igen. Min rygg var inte helt stark och jag hade svårt att somna på torsdagskvällen. Somnade till slut på mage på min yantramatta och på fredagsmorgonen skojade jag med Puffe om att jag legat på axlarna för de värkte,
v(ä)rkligen värkte =(. Under dagen tilltog värken i ryggen och när kvällen närmade sig hade jag så ont att jag inte kunde röra mig utan föredrog att ligga still i sängen. Allt firande av frigörelsedagen
fick ställas in för min del men killarna drog ner på casinot och levde loppan. Jag släpade mig in i ett varmt bad och la mig sedan och läste. När herrarna återkom fick jag lite tigerbalsam på min onda rygg och en
god pistageglass som tröst för den inställda festen och för att fira Puffes storvinst på Craps, han vet hur man använder sig av statistik den killen. =)
Så långt allt frid och fröjd
och jag somnade på rygg på min yantramatta……
Vaknar av att någon försöker slå ett rödgat armeringsjärn genom min diafragma, kan inte andas….rullar ur sängen och försöker
sträcka ut kroppen men smärtan och känslan av att järnet tränger allt längre in i mig blir allt mer intensiv. Puffe vaknar och försöker hjälpa men inser snart att det här inte så enkelt är avhjälpt…
-Ska vi åka till sjukhus?
-NEJ! Vad ska dom göra?
Jag KAN inte stå eller sitta eller ligga still och vandrar fram och tillbaka för att försöka hitta nåt sätt att få bort det som
bränner i min mage men inget tycks hjälpa.
-Ska vi inte åka till sjukhuset?
-Jag vet inte!
Jag kräkis och strax därefter ligger jag på golvet och kommer inte upp….Puffe väcker upp
en halvdvalande Jompa som genast springer efter hjälp.
Snart fylls vårat rum av främmande röster och någon ställer frågor till mig. Jag försöker svara så gott jag kan och snart ligger
jag på en ambulansbår för vidare frakt till sjukhus. I ambulansen får jag morfin och jag hinner fundera över om allt detta verkligen ska vara nödvändigt? Så farligt var det ju inte….väl?
Framme på Spring Valley Hospital görs en CT och då upptäcks att min blindtarm är svullen och måste opereras ut och det i princip omgående, bara en liten detalj kvar att klara ut så ska jag vara som ny igen. =)
De vill ha en depositionsavgift först…Långt bort hör jag Puffe fråga hur mycket det handlar om och jag nästan dog när jag registrerade svaret…5000….dollar! 5000 DOLLAR!!!
Jag tänkte att nu jävlars Vronken tar du dig samman och kliver upp! Ställ dig upp och ta din säng och WALK AWAY! Ta din säng under armen och kliv ut på gatan och ropa åt dom att de kan behålla sin operation
för jag tänker TAMEJ FAEN BEHÅLLA MIN BLINDTARM!!!
Det var vad jag sa till mig själv där under täcket medans Puffemannen lämnade ifrån sig sitt kort så att han skulle kunna få med sig
en blindtarmsfri fru därifrån, för den MED blindtarm hade han i alla fall ingen nytta av.
Mer morfin så den lilla rebell som bodde kvar i min hjärna däckade under närmaste mesquitoträd
Jag åker in i ett annat rum
Jag måste kräkis men det finns bara en liten skål
Jag kräkis så det skvätter över golvet
I´m so sorry
Puffe åker tillbaka till hotellet för att informera Jompa om hur det är med hans mamma.
Jag kan sova själv ropar den nerdrogade rebellen efter honom när han går ut ur rummet
Jag åker igen…Hur
ska Puffe hitta mig? Rebellen orkar inte knysta ett ljud
Jag ska opereras….ska jag opereras?...Kan jag sola och poola sedan då? NEEEEJ!! Rebellen skriker i mitt huvud men orkar inte knysta ett ljud….
Puffe har hittat mig….Jompa har också hittat mig…De tänker operera mig. Ta mig härifrån…Rebellen är död….Hjälp mig härifrån…..
Någon gillar hundar…Jag
vill säga att jag älskar hundar men jag är snart inte mer…Det luktar så fränt och jag vill säga att jag inte kan andas…..
Jag ser Puffemannen och Jompa…
Jag hör
att jag har så låg puls, andas jag ens? They will keep an eye on me, yes they promise!
Nej, gå inte ifrån mig…gå inte ifrån mig….
Jag vaknar långsamt upp och
är ensam i ett sjukhusrum. Helt overkligt att jag nu saknar min blindtarm men jag saknar också smärtan i ryggen som kommit och gått sedan vi var i Tuscon.
Här kan jag inte ligga och dra mig…Jag kravlar
mig upp och är halvvägs till dass när mina killar kommer in i rummet.
"Ja, det kunde man räkna ut att hon skulle vara i full färd med att trassla sig ut härifrån" var Jompas första kommentar. <3
Vid 14 tiden var jag utskriven…idag är det lördag säger jag och tänker mig lite lördagsgodis. Det tog lång tid att ta in att lördagen var försvunnen i ett smärta och morfindis. Lördagen är jag
blåst på och söndagen närmade sig kvällning. Jag var snopen och lite ledsen över min försvunna lördag.
På hotellet ville jag bara sova och sov och sov. Var vaken och åt som en varg
av Dominospizzan som Puffe handlat hem åt mig och sedan sov jag till kl var dags att sova. Då vaknade jag plötsligt klarvaken av att någon körde ett rödgat armeringsjärn i min diafragma. Inte igen, det får inte vara
sant igen…men det var ofattbart vilken smärta som brände mig inifrån….
Jag ylar! Jag vill åka hem, jag vill åka hem, jag vill åka hem…
Jag kräkis upp allt
jag har i magen och ylar att jag vill hem….
Jag klär mig för det är inget snack! Jag måste tillbaka till sjukhuset men jag ska jävlar i mig inte åka ambulans igen!
Puffe
släpper av mig och Jompa vid akuten och ska bara parkera bilen
Receptionen hänvisar oss till en incheckningsdator som Jompa inte förstår
Jag ligger på golvet och ylar
En
receptionist försöker få upp mig från golvet
Rebellen skriker i mitt huvud: Skyll dig själv jävla kärring som inte hjälper oss istället för att skicka oss till en jävla
robot! Jag ska ligga här och DÖ i er fina reception och jag ska göra det smutsigt och skrikande och jag tänker kräkis utan att be om ursäkt!
Jag sitter i en stol och ylar att jag vill hem för jag kan
ändå inte stanna på sjukhuset vi ska ju åka snart
Jag ylar att någon ska skjuta mig medan sköterskan försöker ta mitt blodtryck
En säng jag känner igen men en ny röst som
försöker lugna mig men jag behöver kräkis igen
Snälla SKJUUUT mig, SKJUT mig!
Nej, Puffe jag TÄNKER inte kräkis i en 3/4 full spypåse
JAG VILL HA EN NY!
Det finns
ingen….Någon ska hämta en vänta lite!
SKJUUUUT MIG , Snälla Puffe SKJUT MIG!
Patienten i sängen brevid förstår innebörden och försöker lindra efter förmåga
och erbjuder mig sin spypåse, jag fyller den också.
Någon kommer med morfin
…………………………………………..
Jag får kontrastvätska att dricka
Jag åker på ultraljud
Man hittar gallstenar
Jag åker på CT
Allt normalt efter blindtarmsoperationen
Jag får något mot
illamåendet
Något mot kramper
Jag får mer morfin
……………………………………………
Stenarna är inte så
stora att man vill operera dom här och nu men när jag kommer hem……
Discharged med recept på smärtlinding, kramplösande och mot illamående.
När vi kommer ut igen är det måndag den 7
Juli och imorgon ska vi åka härifrån till Los Angeles, försäkringsbolagets representant vill att vi hör av oss så dom vet var vi kan nås. De har lovat att pengarna ska återföras till Puffes konto men det
kan dröja.
Vi är helt slut alla tre och det är inte skitkul att vara nån av oss just nu.
Ja, jag är hes
Over & out
Veronica