Dagbok

Tisdag 17 juli

Jag och måsarna leker i bränningarna.

 

Vi fick byta den operfekta presenten till den perfekta och allt var frid och fröjd. En promenad nere på Fishermans Warf skulle avslutas på Ghirardhelli men det var sååå låång köööö! Orkade inte köa så vi bestämde oss för att köpa en bytta glass med hem från närbutiken istället. Den var slut slurp och vi somnade gott. I morse var vi uppe tidigt för att vi skulle hinna med alla önskemål vi hade för den sista dagen. En tur förbi favoritfiket slutade, efter ett allt för långt men väldigt trevligt samtal med en farbror som bor här, med en parkeringssbot. FAEN!! Två minuter försena var vi och vi svor gott och väl en stund. Så kom jag på att 62 bucks var väl egentligen en skitbillig parkeringsbot för att vara mitt i en storstad? Jo, det var vi överrens om att det var och när vi strax efter det körde förbi en bil som både var bootad ( fastlåst med en stor blyboja) OCH precis var på väg upp på en bärgare för att towas iväg tyckte vi att vi gjort ett fynd för 62 dollar. Vi satt tankfulla en stund och jag beskrev ett annat möjligt scenario. Tänk om dom towat vår bil förbi trottoaren där vi satt och hade så trevligt. Tänk hur vi skulle sett ut i niorna då. *asg* Efter REI åkte vi till Pacifica och köpte en överraskning till nån därhemma och sedan kontemplerade vi på Jhonny Beach, Pacifica, CA en stund. Jag  I vågorna och Puffemannen i sanden. När vi tagit oss samman och långsamt klättrade uppför trapporna tillbaka till bilen undrade Puffe om jag trodde vi skulle återvända hit någon gång. Ja, Puffemannen, det är jag helt övertygad om att vi kommer att göra. Vi kommer återkomma som vågorna återvänder, om och om igen till tiden tar slut. Vi kommer tillbaka så många gånger vi vill komma tillbaka hit.

 

Vi hade en tid att passa idag och det hjälpte oss inte stort. Vi har dom platserna vi har på planet hem och jag vill egentligen inte tänka på dom. Klaustrofobin kryper i ryggraden då och det finns inte mycket att göra mer än stå ut. Så vi tog oss ut på Kinastaden för en tredjegången gillt klippning. Jag är så himla modig tycker jag, andra skulle kanske säga korkad =). Första gången jag klippte mig här betydde en cm måttad mellan två fingrar ca tio på kinesiska. Andra gången jag klippte mig i en kinastad var i New York och då hade dom slarvat bort saxen för då skar dom av håret. Inte förrän det var färdigt insåg jag att håret var så urtunnat att det nog var mig KENT beskrev med orden ”tunt och flygit hår”. Den gången grinade jag en vecka och hotade tömma Puffes skjorta om han sa att jag var fin en endaste gång till.” ett ord till å skjorta är tom”

 

Han såg aningens osäker ut när jag snubblade in hos frissan idag men alla är värda en ny chans och idag är jag nöjd med mitt hår.

 

Mat på Hunan Home innan vi började med vår största utmaning som är återkommade på varenda j..la resa. Packningen hem. Vi HAR inte handlat mycket och vi HADE inte mycket med oss, men nu får man bara ha en väska var med sig och vi har bestämt att overloada med en väska för mycket hem. Ja, ja vi skulle bara packa och sedan ta den där glassen på Ghiradhelli. Glöm det! Vid 22 tiden var packningen någorlunda och jag har tunt och flygit hår ändå. Kanske tar vi två extraväskor i morgon lite beroende på vilken avgift som gäller oss och eventuellt är jag helt flen när vi väl kommer på planet.  Det återstår att se.

 

Det här blir förmodligen den sista dagboksanteckningen för den här gången men Puffe är redan igång och planerar ett nytt äventyr. Den som lever får se vad som kokar i grytan den här gången. Jag sätter en dollar på att det kommer utspela sig någonstans i Nordamerika, nån som sätter emot?

 

Med resfeber

 

v

 

 

Måndag 16 juli

Puffe och Golden Gate. Ett vykort från dagens fyspass.

Sovmorgon? Klockan hade blivit strax efter tio när jag vaknade av att ”någon” kliar mig på ryggen. Idag skulle vi hika en kort kustremsa och springa över GG. Efter att vi hikat tre steg var jag tvungen byta skor till sandaler och sa kort och gott att det blir ingen jogg på GG för min del. Min skinnflådda tå klarar inte av skon och jag lämnade WO. Hiken gick bra och även om den var en easy en så gjorde vi den till en moderate genom att sätta sådan fart att övriga på trailen fick tugga damm. =) Vi såg en kollibri och som vanligt står vi tafatta med kameran avslagen och videokameran hoppackad så vi blev återigen frånflugna. Inte hjälpte det att vänta för den kom inte tillbaka. Offer withdrawn sa pippi och tog mästerfotot till bättre förberedd fotograf. Idag var dagen då vi skulle äta riktig hamburgare och det gjorde vi på en burgergrill brevid hotellet. Puffe åt en tariyakiburgare och jag en westernstyle och vi ligger nu och vilar på sängen.Vi ska strax ta oss samman för att promenera längs med piren igen för vi har en date med säl och pelikaner kanske blir det en Very berry innan dagen är all.

V

Söndag 15 juli

Utsikt från vårt fönster

Vi hade inte bråttom att komma iväg idag då vi bara hade knappt två timmars resa till San Fransisco som är start/måldestination på årets äventyr. Så vi tog god tid på oss att packa ihop och komma iväg. Tyvärr var vi lite för tidiga för att få vår efterlängtade vitlöksglass och glasskiosken var ännu stängd när vi passerade. Vi får helt enkelt ta det nästa gång vi kommer hit, för det säger statistiken att vi kommer att göra =). Vi ska bo på Colombia Motor Inn våra sista tre nätter innan hemfärden inleds på onsdag. Puffemannen vill inte åka hem men jag längtar så efter mina älskade där hemma. Vi har verkligen haft en superhärlig avkopplande resa och det är som det brukar. Jag gråter och ylar att jag inte vill åka för det vill jag inte, men när jag väl är här blir det ändå bra och jag är så glad att Puffe drar med mig ut i världen. Vi tog en prommis upp igenom Kinastaden och åt på vår favoritresturang. När vi var mätta och belåtna drog vi vidare ”down town” och hittade helt oväntat en present till någon där hemma. Så där bra som det bara blir ibland ni vet….men KOLLA!! Den här ska ju X ha! Det är ju solklart! Nu hoppas vi bara att x blir glad också för annars blir det faen en sop! Snart var jag sjukt less på att bli runt knuffad och på att höra svenska till höger och vänster för om jag vill höra svenska stannar jag hemma och vill jag höra franska åker jag till Paris. Danska är så fult så det vill vi inte höra ens när vi åker till Danmark. Vi är från Sverige, vi vill inte umgås, vi vill vara anonyma och lämnade ifred! En svensk tiger, så tig då! Vi stretade tillbaka till vårt rum och imorgon ska jag inte glömma eftermiddagsmedicinen. =) En stund på överkastet och vi var redo för en promenad ner till piren. Inte den piren där alla butiker och resturanger ligger utan till piren som är så gammal att den håller på att erodera sönder. Här finns väldigt få turister men de som bor här fiskade krabbor tillsammans med sälar i bukten och pelikaner vilade på vattenytan. Mjuka vindar smeker håret och för den salta havsluften upp i mitt medvetande och jag blir åter varm och glad i själen. Jag älskar stilla havet, pelikaner och Puffemannens hand i min. vi stannade på piren en stund och Puffe lekte fiskmås och blev erbjuden lite av betet av en pojke som fiskade med sin pappa. Han är som tur var ingen vidare mås och krabbbetet kom till bättre användning annerstedes. Vi hittade en mysig sovtröja men fick fel text på den så vi får byta den i morgon hoppas vi. Trist när man hittat det perfekta och får det helt operfekta i påsen =( . Jag tror vi börjar vänja oss vid kylan för vi fryser inte så vi hoppar längre eller så är det för vi klär oss som vore det vinter.

I dvala

V

Lördag 14 juli

Grannarnas lägenhetskomplex

Varför tar man med sig små bäbisar till en plats som denna? Inatt har den lille bäbisen längre bort i loopen gråtit av och till med en frenesi som tyder på att den inte bara är lite obekväm med situationen. Att kroppen protesterat mot behandlingen under gårdagens hike har inte hjälpt till en god sömn heller. Vi var uppe tidigt och packade ihop oss för att ge oss av från den här underbara platsen för vilken gång i ordningen jag inte minns. Filmade grannhuset lite för att minnas den underbara lilla ekorrfamiljen som bor där. En mamma med sina sexlingar har varit oerhört underhållande att lära känna. Även en biologilärare har mycket att lära och jag kan erkänna att jag tyckte det var väldigt roligt att se ekorremamman gräva en grop, som hon gjorde behoven i för att sedan skotta över det hela när hon var klar. Jag vill ha en ekorre!! Det kan jag väl få? Jag får ju inte ha nån orm! Vi valde att köra ut den södra vägen ur parken och den långa vindliga vägen som ömsom stiger uppåt och ömsom neråt igen gjorde att min åksjuka inte kunde hållas tillbaka med åksjuketablett. Vi fick stanna med jämna och ojämna mellanrum för att jag inte skulle kräkis. Nog såg jag alla dessa vackra kottar som skrek efter mig ” ta mig med hem” men jag har bara med mig två kottar i år och ingen av dom är större än en ringfingernagel.=) Vi delade en kinarätt utanför parken och tyckte båda två att vi var oförskämt fräscha för att ha slagit hastighetsrekord nerför Mist trail igår. Vi bilade till Gilroy och tog in på motellet där vi ska tillbringa vår natt och undertiden som vi tvättade vår byk solade vi vid poolkanten. Vi har egentligen bara varsin blessyr med oss från Yosemite, Puffe iform av en spräckt stortå nagel efter ett försök att simma över Merced där hon strömmar över stora stenar och jag från en ful blåsa som spruckit upp och tagit halva huden från ringfingertån med sig. Problemet var väl att jag först nu insåg hur äcklig min tå såg ut och vi fick tejpa ihop den så gott det gick. När byken var bykt åkte vi till outlet center och kikade runt lite utan att hitta så mycket utom några yogafynd, en not yours och löparskor som vi enades om skulle passa vår älskade ystra. När vi nu började känna oss lite mindre fräsiga tog vi oss till Applebees och åt stek och revben. Under tiden vi satt vid bordet insåg vi att vi båda frös så vi satt och hoppade. Vi har ju haft temperaturer som lägst legat runt 30 grader dagtid senaste dagarna och innan dess har vi haft runt 45 grader i nästan fyra veckor. Nu när temperaturen ligger runt 20 känns det som polarvindar för oss. Mätta ramlade vi ut från Äpplebiet och nu inte bara frös vi, vi hade plötsligt stelnat till så en så enkel sak som att kliva ner från en trottoarkant kändes nästan oöverstigeligt. Puffe skrattade gott när han såg min teknik som måste påmint om en stelopererad träbänk. Tillbaka på motellet väntade en säng och vi kröp ner och stal värme från varandra till vi somnade.

V

Fredag 13 juli

Två av hikens delmål, överst Nevada falls och nederst Verner falls. När bilden togs, ännu en bit att gå =)

Idag var det min tur/otur att hamna vid tangenterna.

Efter en sedvanlig frukost, dock inmundigad något snabbare och tidligare än vanligt, gav vi oss iväg till Curry Village för att ta en buss till Yosemite Lodge där nästa buss stod och väntade på oss för vidaretransport till Glacier Point och Headet för Panorama Trail.  Busschaufförerna som transporterar turister och seriösa hikeare, som vi, är förutom busschaufförer även guider och underhållare - de berättar spännande och förmodligen även sanna historier om platser vi passerar eller finns i parken. Detta gör att resan blir mer än bara en resa, den blir till en upplevelse.

Början på Hiken gick i moll. Benen vill inte riktigt bära, förmodligen var Pizzan vi åt dagen innan alltför liten. Vi blev omgångna av både fransktalande och tysktalande barnfamiljer med lustiga hattar samt av överviktiga amerikaner som hade taken a wrong turn and just kept going. När vi nått botten på första halvan av trailen så tog vi fram vår energibar och serverade oss själva den rätta energin och det verkade hjälpa för när trailen väl började gå uppför så var det plötsligt vi som hade den bästa orken. 

Panorama Trail är en fantastisk upplevelse. Utsikten är bedårande. I fjärran ser man Sierra Nevadas högre toppar, en del snöklädda. På närmare håll ser man 4 eller 5 vattenfall, beroende på årstiden, en av glacierer skapad u-formad dal (Yosemite Valley) samt kronjuvelen i Yosemite NP, nämligen Half Dome. Man kan länge diskutera om det är tyngst att vandra i uppförs- eller nedförsbackar. Svaret är nog svårt att finna eftersom belastningarna är så diametralt skilda åt. I uppförsbackarna är belastningen nog störst framför allt på hjärtat medan den i nedförsbackarna är störst på antigravitationsmusklerna, som hela tiden utsätts för en så kallad exentrisk belastning, samt på tår och fotsulor, när fötterna hela tiden glider framåt och kolliderar med tåhättan på skon. Dagen efter en hike märker man dock mest av de hiker som övervägande har gått nerför. Panorama trail är just en sådan hike med sina 15 km. Den sista biten på Panorama går brant utför – den del som kallas Mist Trail. Dock var Mist Trail snarare No Mist Trail denna gång då det den senaste vintern varit betydligt mindre snöfall än vanligt och därför avsevärt mindre vatten i Merced River – den flod som skapar såväl Nevada som Vernal Falls. Efter att på mycket darriga ben, men i dur, ha avslutat dagens hike blev det ett nytt dopp i Merced River. Kvällen avslutades, innan vi utmattade föll i sömn, på The Loft med en Large Pepperoni and Pineapple.

/ Puffe

 

Torsdag 12 juli

A dream came true

Mysigt att vakna av att Puffemannen viftar kaffelukt in till mig i sovsäcken. Jag är så bortskämd! Frukosten serverad och nya dagen i antågande full av äventyr. Vi tog en lättare hike idag som vi faktiskt aldrig gått i sin fulla sträckning.  Det är en vandring runt dalbotten längs med Merced och det skulle visa sig vara en fullträff. Alla vet ju hur jag smyger runt på rastplatserna där det sitter varningsskyltar och kikar efter ormar och skorpioner till Puffes stora fasa. Idag fick jag på nära håll kika på en diamantskallerorm och jag kan säga att det var ett ögonblick once in a lifetime. Jag fotade och fick till ganska mediokra bilder men bilden i mitt minne kommer leva med mig resten av livet. På stranden doppade jag mer än bara fötterna och fångade en öring åt Puffe med bara händerna. Han var inte hungrig så jag släppte tillbaka den igen. Innan vi strosade tillbaka gick vi förbi Lodge och köpte bussbiljetter upp till Glacier Point. Morgondagens utmaning är utvald och Panorama trail får återigen skilja agnarna från vetet. Efter ett dopp i Merced vid Jhonnys beach som återuppstått, fixade Puffe resturangmat vid tältet och vi kommer somna mätta och belåtna med vår dag.

Vid datorn

V

Onsdag 11 juli

Dödens dal och vi tyckte inte det var så särskilt varmt. Det var första gången vi inte nästan dog i naturens egna stekpanna.

Fy och farao för ”hyfsat tidigt” och idag klev vi upp mer än hyfsat tidigt! Vid nio hade vi ätit vår sista frukostbuffé för i år och var redan på väg mot Yosemite via Death Valley. Vi kände oss rätt färdiga med Las Vegas och började känna en viss tristess trots den oerhört lyxiga omgivningen. När vi gäspar och skakar på huvudet åt saker som vi för en vecka sedan såg fram emot är det bara dags. Det blev en lång dag i bilen med några kortare bensträckarpauser. Lunchsallad på mackedonken bjöd på en godbit. Innanför dörren till resturangen stod två små icket ont anande killar med en liten hund i koppel. Jag smög mig osedd in bakom ryggen på dom och frågade med myndig röst om jag möjligen kunde ”pet your dog?” Killarna blev helt förskräckta till en början och sa att det fick jag visst det. Jag förstod att de initialt trott att jag var en vuxen som tänkte gnälla över hundens närvaro i dörrslussen. När de insåg att de bara stött ihop med en hundgalning vågade de visa sin rätta sida och vi kunde konstatera att vi alla tre var lika goda hundomaner. Stanley var en liten Chihuahuakorsning och han bjöd generöst på pussar och kel, nu står jag mig ett par dagar till. Sent på eftermiddagen nådde vi Upper pine och slog upp Hotältet vid den torrlagda bäcken alldeles intill ekorrarnas lägenhetskomplex. Vi unnade oss en liten,liten,liten pizza på The Loft innan vi borstade gaddarna. I morgon, en kort hike som uppvärmning inför större projekt.

Tisdag 10 juli

 

Vid 10 tiden vaknade jag nästan av mig själv och efter några små puffningar åt rätt håll fick Puffe upp mig ur sängen. Jag är ju en sådan sabla sömntuta jag! Vi åt lite yoghurt och drack kaffe innan vi glatt och hurtigt hoppade i träningskläderna. Tog hoppsa skutt bort till hissen och Puffe passade på att önska städerskan en god morgon genom att ryta ” GOOOD MOOORNING!” när han passerade. Städerskan hoppade en meter baklänges och svarade osäkert ”god morning” innan hon förskräckt sprang tillbaka in på rummet. Vi valde båda två fettbrännarprogram idag och kämpade tappert i uppförsbacke i 30 minuter och rasande fart. High five och vi försvann ner till poolen för att tillbringa större delen av dagen där. Vi har haft 46 grader i skuggan och det tar verkligen på krafterna att bara andas. Vid fyra hade vi fått nog eller….nog kan man ju inte få av sol och pool men vi beslutade att det fick räcka för den här gången. Mat på Lotus of Siam och återigen får dom fem stärkta kockmössor. Mina smaklökar tycker att styrka nummer tre är utmärkt och fyra blir lite för starkt. Puffe drar till med en femma och han njuter lika mycket som jag av maten, men han tycker ju å andra sidan om mat som bränner bort tunga, tandkött och lämnar tänderna hängande i käkbenet. Lite fyndande innan vi skildes åt i casinot. Puffe drog till tärningsborden och jag drog till bok och badkar. Det visade sig dock att jag var tvungen att glida ner i casinot med mina nyinköpta 20 cm högklackiskor och klänningen. Var tvungen att kolla läget och be Puffe köpa glass med sig hem. Lite förvånad blev han när hans fru gled upp 11 cm ovanför honom vid spelbordet. Han fick en lycka till puss innan jag gjorde en bragd och tog mig tillbaka till rummet utan att bryta ett endaste ben men jag tror faktiskt att jag är skuld till en eller annan nackspärr. Ikväll packar vi ihop oss så gott vi nu kan och imorgon har vi en lång dag i bilen innan vi når Yosemite och återigen får ta in på Hotältet. Nog saknar vi våra dunsäckar men frågan är om vi kommer stå ut i dom nu i värmerekordens tidevarv. Nu dröjer det lite innan dagboken kan uppdateras för vi ska dit ära och redbarhet ännu inte nått.

Kramar från oss till er

v

Måndag 9 juli

Solnedgång från vårt fönster på TO.

Måndag 9 juli

Kära nån, 33 grader celsius kl 7 på morgonen! Det blev ingen runda i löparskor på The strip i år.  Vi åt en frukostbuffé på TI innan vi packade ihop och åkte över till The Orleans för att rechecka in =). Frukosten var rent bedrövlig och vi fick gräva längst ner i tvättsäcken efter en skitig ostärkt kockmössa att dela ut.  Tillbaka på TO lämpade vi av bagaget på vårt nya rum och drog genast ner till poolen. Ahhh, ljuvligt att ligga i skuggan med en mjuk bakgrundsmusik utan allt gap och skrik,fylla,rök och barbiehysterin som rådde nere på TI. Vi låg kvar hela eftermiddagen innan vi åkte och köpte oss lite frukostmaterial. Vi brygger kaffe själva på rummet här serni =). Delade ut två dollar till en kille som trampade runt i värmen med en mc hjälm på armen. Han såg inte ut som en missbrukare och han sa att han behövde pengar till olja för hans motorcykel krånglade. Puffemannen säger att han lurades men jag vill inte, och väljer att inte, tro honom. Vi delade en rätt på Panda express och hoppar över träningen idag. Vi ska ju ha nåt att göra i morgon också =).

Söndag 8 juli

Kall och frostig morgon och ingen löpning aktuell på någon strip idag heller trots att vi var uppe nästan okristligt tidigt. Istället la vi oss vid poolen där vi la beslag på de bästa platserna på hela poolområdet. Där låg vi kvar till förmiddag blivit eftermiddag och sedan kämpade vi på löpbanden i 30 minuter. Vi valde båda två program som innebar backträningar men vi trampade på och gav inte vika nån av oss. High five när vi var klara och det började bli varmare. Vi bestämde oss för att packa ihop oss så mycket som möjligt så vi kunde dra ner övervägande del av bagaget till bilen. Då kanske vi hinner en runda på strippen i morgon innan vi checkar ut från TI. Jag har min egen taktik när jag ska ta upp saker från golvet och när jag tog min sovtröja med foten och kastade upp den i luften och fångade den med handen såg vi på varandra och skrattade lite. Jag är så himla innovativ =) Vi gjorde ett återbesök på Lotus of Siam och maten idag får fem stärkta kockmössor. Jag ville slicka uppläggningsfaten rena så gott det var. Vi frågade till och med om vi inte kunde få ta kocken med oss hem men det avböjdes vänligt men bestämt. Ska ni till Las Vegas är det ett måste att besöka dom och jag rekommenderar, tillråder, dig att ta kyckling med peppar och vitlöksås och gurksallad på sidan av. Puffes thaigryta med ett namn jag inte minns var enligt hörsägen också en delikatess men tyvärr var den alldeles för stark för mig så jag kan inte intyga det. Puffe tyckte dock att min rätt var godare men han har inte samma vana som jag att välja rätt rätt =). Ett varv till Target och Outlet( men bara för att köpa en ny keps till Puffe) och så vände vi åter mot TI. Vi är väldigt besvikna över TI och ångrar oss så att vi inte stannade på The Orleans och därför har vi nu ändrat resplanerna något lite. Vi stannar ett par nätter till och byter tillbaka till TO för att tvätta bort den bittra smaken av TI innan vi drar upp till Yosemite och lever vildmarksliv igen. Puffe har gett sig av ut i Vegas vimlet för att slänga lite tärning och själv tänker jag läsa lite innan vi drar för gardinerna för sista gången ever här på TI.

I neonljuset

v

Lördag 7 juli

Nähädå! Värmen hann stiga alldeles för högt innan jag slog upp mina gluggar och Puffe konstaterade att jag åter igen fick rätt. Nån löprunda på ”strippen” var inte att tänka på idag. Vi bestämde att det fick bli en sväng till träningsrummet på em istället. Inte ville vi ner och trängas vid poolen heller och orkar inte höra den där förbenade DJ gapa och tjoa heller. Nej, det enda raka att göra idag var att outleta och det gjorde vi till vi blev utleda och så utmattade att vi övergav tanken på löpband. Mat på kina ma ma som fick sig 4 ostärkta mössor och sedan hem för att se Ceasar Palace 4 juli fyrverkerier från hotellfönstret. De sparade nämligen sitt firande, på samma sätt som vi spar vårt godis, till lördagen. När röken lagt sig ngt drog vi ut på stan för att ta oss en öl / frozen margharita och sedan var vår dag slut. Förbannelse över de där j..la kortsmällar idioterna som inte har vett att låta ett ilsket bi vara ifred. Nog om den här dagen och må den aldrig återkomma!

Saknar alla hemma!

V

Fredag 6 juli

Under morgonen lugnades lite av oron för de där hemma efter ett samtal med mitt Fjunhuvud och min hjälte, Puffemannen, ringde The Orleans och piskade fram mina fåfflor som vi under dagen kunde avhämta i receptionen. Tack snälla städerskan för att du förstod vilket värde ett par slitna fåfflor kan ha för någon och tack min snälla älskade Puffeman, för att du förstår hur jobbigt det blir för mig när jag glömmer eller tappar bort saker❤. Vi tog oss en stund vid poolen innan vi åkte och kan bara konstatera att vi saknar lugnet på Orleans. Här är människor som galna, gapar och skriker, trängs, dricker och röker samtidigt som en discjockey spelar hög musik och ”de vackra människorna” gnider sin fullkomlighet och framgång i ansiktet på de som helst av allt slapp se dom öht. Vi hittade ingen bra plats med skugga och kunde därför inte bli så långvariga vid poolen som vi egentligen önskat. Vi stod inte heller ut med livet och rörelsen och drog oss efter en kaffe latte tillbaka till vårt rum. Där bestämde vi oss för att ta en buffé på TI som TI bjöd oss på. Egentligen är vi ganska mätta på bufféandet nu och därför har vi bestämt att TI får avsluta lunch/middagsbufféturnen för i år. Vi ska ta en frukost här innan vi drar vidare till vildmarken igen på måndag men till dess blir det spartanska modellen som gäller. Vi kan inte rekommendera TI´s buffé och den slår Orleans buffé med lite stärkelse och tilldelas 2 stärkta mössor. Inte speciellt ärbart med tanke på hur många mössor vi delade ut för några år sedan då vi var här. Efter maten tänkte vi oss shopping till vi droppade igen men det verkar som vi helt tappat stinget och vi kom hem igen en skjorta rikare, that´s it. Det känns mest som ett gatlopp där Per Gessles fras ”människor till höger, vänster, alla säljer samma tjänster”  materialiseras. När vi hittar nåt vi tycker om finns det inte i rätt storlek eller så det så nedrans dyrt att vi lika kan köpa det till fullpris hemma😠. Vi har visst gjort några riktigt fina fynd även i år men inte alls i samma utsträckning som tidigare år och vi längtar ut till naturen igen. Puffemannen blev inte långvarig vid tärningarna idag och kom hem för en tidig kväll. Vi får se om han lyckas med det han företagit sig att göra i morgon, nämligen dra med mig på en löprunda längs ”The strip” Jag är inte helt övertygad om att han kommer att lyckas.😙

På kudden

V

Torsdag 5 juli

Upp & hoppa med tuppen. Vi tänkte minsann utnyttja vår förmiddag på Orleans till fullo och innan klockan slog nio klev vi av löpbanden, svettiga men inte särskilt tagna. Idag var det åter plättlätt att springa och tempot kunde till och med ökas på lite, skönt! Puffe såg tröttare ut idag men det var visst bara en synvilla 😀. Lite irriterade kände vi oss när vi skulle in på ”vårt” rum för att byta om till badkläder. De hade redan programmerat om vår nyckel fastän kl inte ens hunnit bli halv tio😠! Bestämda steg och röst kallade på städerskans uppmärksamhet och hon undrade vänligt vilket rumsnummer vi blivit utlåsta från. Puffemannen stirrade förvirrat på rumsnumret på väggen brevid sig och drabbades plötsligt av svårt talfel ”thirteen,thirt…thirtee” jag insåg att Puffe nu helt tappat greppet om vårt dilemma och tittade på städerskan och förklarade snabbt vad Puffe egentligen menade. 1833 sa jag och tittade sedan på väggen brevid städerskan för att utröna vad Puffe möjligen drabbats av..??!!?? Gapskrattande kopplade vi båda två att vi var på fel våning och tackade städerskan för hennes hjälp. Väl uppe på det rätta rummet bytte vi om till badkläder under shorts och linnen. Vi packade ihop allt (trodde vi) och checkade ut, bar ner allt till bilen och tog oss in till poolen där vi tillbringade dagen fram till det var dags att checka in på TI. Rummen är fina på TI men vi saknar kaffekokaren och schampooflaskor med bra skruvkorkar. När vi installerat oss gjorde vi oss i ordning för ytterligare en buffé. Nu hade vi bestämt oss för att äta på Planet Hollywood, tidigare Aladdin, där vi nu för många år sedan åt vår bröllopsmiddag. Vi promenerade ”Strippen” upp och förvånades lite av att det inte var någon som helst kö till buffén men fick snart nog förklaringen, den var schweindyr!🤪 Det finns de som firar 4 juli även den 5 juli och som bestämt hävdar att det fortfarande är helg en vanlig torsdag. Vi var nu rätt tagna av värmen och kände oss rätt hungriga efter morgonens ”fyspass” så vi beslutade oss för att det nog var värt de extra ”bucksen” och betalade. Det var värt de extra ”bucksen” och även om utbudet här liksom på Bellagio inte var superstort var det som fanns verkligt bra. Personalen höll väl inte världsklass och var inte de trevligaste vi mött men kocken på mexikanska avdelningen vägde upp det med råge. Tyvärr var glassmaskinen trasig och det ihop med oengagerad personal och utarmat utbud drog ner helheten till fyra ostärkta kockmössor. Vi var inte för mätta när vi gick därifrån och vi behöver inte skämmas över hur vi hanterade efterättsutbudet, trots att det var väl tilltaget. Tillbaka på TI hade jag fått lite lägesrapport på telefonen hemifrån och i oron och uppståndelsen upptäckte jag att jag glömt mina fåfflor på The Orleans.🤪 Ja, ni som känner mig väl kan föreställa er att det inte varit en helt toppenavslutning på en annars fin och trevlig dag.🤭

V

Onsdag 4 juli

Idag hoppade vi av löpbandet innan vi ens klev på och tog oss en tur ner till frukostbuffén. Jo, vi var åter hungriga men åt väldigt sparsamt innan vi la oss vid poolside bland andra solstollar. Grå är himlen idag då USA firar sin 4 of july men det hindrade inte oss från att mysa med varsin bok under palmerna. Idag hade Puffe planerat att spela en pokerturnering och därför blev jag solo vid 11.30 tiden. När den grå himlen också slog sig ihop med en halvstorm och solstolarna började flyga runt beslutade jag mig för att avbryta solförsöket för dagen. Det fick bli ett bad i karet istället. Puffe blev borta några timmar och kom utslagen lagom för att vi skulle hinna ut och shoppa till vi droppa. Vi tycker inte det är lika kul som förr men vi gjorde några fynd på Bass Pro och inomhus outletet. Vi delade en panda express och åkte nöjda hem lagom till tärningslängandet låg rätt i tid. Vi trivs så himla bra här på The Orleans och ångrar att vi bokat rum på TI från i morgon men då vi försökte omboka visade det sig att vi tyvärr var försent ute. Det blir väl dyrt att betala en natt på TI och dubbelbetala för en natt här, vilket blir fallet om vi skulle stanna här😥. Vad vi beslutat är vart fall att fortsättningsvis om vi kommer hit till Vegas ska vi inte krångla med hotellen. Vi trivs här, tempot är lagom och klientelet i träningsrummet och vid polen är trivsamt avslappnat. Kort sagt passar miljön här oss perfekt men i morgon blir det till att flytta igen.

Frusen & trött

V

Tisdag 3 juli

En skittung halvtimme på löpbandet för mig och brevid flög Puffe på sitt löpband,lätt som en fjäder😲. Jag fick igen för jag var stöddig igår misstänker jag. Vi åt frukost på rummet och ramlade in vid poolside för en stunds nedvarvning och mental förberedelse för en lyxbuffé på Bellagio. Om vi vetat att den mentala förberedelsen borde innefattat kön för att alls komma in på Bellagios hyllade buffé hade vi kanske gjort andra val för dagen. Väl i kön var det svårt att avbryta och omförflytta oss. Vi stod i kö i 1,25 h och var nästan ilskna som getingar av hunger,tristess och ömma fötter innan vi ramlade in till kassören. På kvittot kunde vi se att vi nått målet när ännu tre minuter återstod av lunchpriset och kunde därmed glädja oss åt att äta middag för priset av en lunch. När vi väl var där kan vi säga att det var värt den långa kön och maten var väldigt god och höll hög klass. För den som inte äter fisk och skaldjur var utbudet ganska litet men det vägdes upp av den höga kvalitén. Vi har ju bestämt oss för att hålla en sund nivå på tuggandet även när vi äter på buffér. Vi har varit väldigt duktiga på det även om vi då och då tassat på gränsen för vad som är helt och hållet hälsosamt. På Bellagio var vi ståndaktiga och tog lite, lite av mycket och var lagom mätta när vi skulle avsluta vår lunchmiddag med en liten sötsak från efterättsdisken. Plötsligt spårade vi totalt och fullständigt ur och vi fullkomligt vräkte i oss av olika små bakelser, fruktdesserter, glass och allsköns onyttigheter. De små sötsakerna var fullständigt oemotståndliga där de stod uppradade i sina små skålar och byttor. ”Ät oss”, ”smaka bara lite”, ”så liten är jag att man kan äta två” och så fortsatte det tills vi rullade ut ur buffén vilsna och mer än lätt illamående🤒. Så här efteråt kan vi säga att det inte är värt köandet och med tanke på att det mesta var fisk och skaldjur, dras helhetsbetyget ner ngt. Fyra stärkta kockmössor hystar Bellagios buffé ändå in och vi lär rulla tillbaka dit ett annat år. Ett kvällsbesök för en förhandstitt på butikerna i inomhusoutletet och sedan återvände vi till Orleans. Puffe för att slänga tärning och jag för att smälta godsakerna och återhämta mig inför morgondagens slapparövningar.

Vid tangenterna

V

Måndag 2 juli

Puffemannen tar sig en bensträckare och passar på att kontemplera en stund. Undrar om hans fru varit pratglad? =)

Ja, spelet igår var tydligen till belåtenhet för idag väcktes man behagligt av att få ryggen kliad och en inbjudan till frukost buffé. Orleans middagsbuffé må vara kass men frukosten får 4 mössor. Vi åt lagom mycket och behövde inte rulla ut på nyare bilringar än de vi lade på oss igår. Uppe på rummet packade vi böcker, dryck, solkräm och bytte om för en stunds vistelse vid poolkanten. Ljuvligt att få ligga i skuggan och läsa med avbrott för svalkande dopp i bassängen. När solen klivit så högt på himlavalvet att ingen skugga var ledig bland solstollarna gav vi upp och tog tjuren vid hornen. En halvtimme i rask takt på löpbandet fick inleda vår eftermiddag. Starka som oxar kämpade vi oss fram och när vi klarat av det vi föresatt oss tog vi oss an en ny utmaning. Vi letade oss fram till en thairesturang som är rankad fjärde bästa resturang i LV men som ingen av de lokala förmågorna hade en aning om var den låg. Det tog oss ca en timme och ¾ delar av vårt goda humör innan vi äntligen lyssnade på mig och tog a wrong turn och fortsatte in på resturangen. Vårt goda humör återkom i takt med maten som var helt vansinnigt god. Resturangen heter Lotus of Siam och kan med värme rekommenderas av oss. Tipsar dock om att boka bord då vi nog bara hade ren tur som kunde få bord på drop in. När vi lämnade den ”okända” platsen var vi lagom påfyllda och kände oss nöjda med val av matställen för dagen. Avslutade vår utevistelse på Barnes & Nobels eftersom jag avverkar en bok / 2 dagar ungefär. Puffemannen som fram till nu alltid varit den i särklass starkaste på löpning och trailer får nu finna sig i att i tid och otid höra en refräng av Mark Knopfler ”But don't you just wish that you could make half of the speed I do” fast å andra sidan är han en hejjare på att slänga tärning och det gott folk, det är inte jag.

Vill också säga att vi blir väldigt glada över era hälsningar i gästboken.  Speciellt för mig är det en lättnad i stunder av svår hemlängtan att höra att allt är väl med er därhemma. Vi saknar er allihop och jag längtar verkligen efter er även fast vi har en toppensemester. Det enda som skulle kunna göra den bättre vore om ni var här med oss, för då skulle detta vara ett verkligt paradis.

Med huvudet på kudden

/ v

Söndag 1 juli

Slitvargar och hjältar, helt klart!

Söndag 1 juli

Igår lämnade vi Craig utvilade och kanske framförallt rena =). Jag har också fått min längtan efter hundpussar något lindrad efter ett överfall på en kille med valp. Ja, jag frågade så klart först om lov och överföll sedan valpen med joller och pälsrufsning. Som tack för uppmärksamheten fick jag pussar. Av valpen inte av killen. Det var en lång dag i bilen och vi hade tur att det var lördag så vi kunde sätta tänderna i det reguljära godiset med variationen att mina twizzlers var med smak av körsbär och Puffes ”likafärgstraff” var nerkortat till femton minuter. Mina twizzlers räckte till idag och det gjorde inte Puffes M&M. Matpausen bestod av kinamat ”to go” och en parkbänk i Park City. Vi fortsatte förbi Salt Lake City med säkert 10 mil, för att få ett riktigt salt fotbad i saltöknen. När vi kom dit kändes det märkligt tomt att inte Jompa och Janne var med, fast det är flera år sedan vi var här tillsammans med dom. Vi köpte en glass vid Wendover och ”wendover” tillbaka till Salt lake och vårt motell vid flygplatsen som trots sin närhet inte alls märktes av. Motellet hade ett superfint litet fitnessrum med ett superfint löpband och jag provade mina nya löparskor och mitt ”nya” hjärta där i min totala ensamhet. Puffemannen var helt slut efter en väldigt lång dag i bilen och var väl unnad att ta plats i sängen tidigt. Efter en halvtimme i god fart på bandet kunde jag enkelt konstatera att jag nog måste anses vara ”back in buisness” och att löpträningen kanske inte alls måste vara lagd på hyllan. Vi klev upp lagom för att hinna äta frukost, som motellet bjöd på, innan vi kom iväg för ytterligare än långsittardag i bilen. Målet idag var att komma fram till Las Vegas för en lång sol & bad, shop och läsvecka med något eller några inslag av ökenvandringar. Frukosten var faktiskt väldigt fin och vi tog för oss av hälsovarianten som fanns tillgänglig med frukt, hälsoyoghurt och nyttobröd. Kaffe är livsnödvändigt för dagens välbefinnande så det är ett stående inslag på frukostmenyn och då med en betydande mängd mjölk. Strax utanför Mills steg en enorm rökpelare upp över himlen och vi fick se en stor skogsbrand på relativt nära håll. Det är många som har de skickliga brandmännen och deras utrustning att tacka för att deras hem står kvar när elden falnat. Flera av husen längs vägen stod kvar fast det svarta sotet, som varit tillhörande trädgårdar, slutade precis intill husväggarna. Ett par helikoptrar stretade i vinden med sin last i form av vattenbehållare hängande efter dom och vi hoppas verkligen att alla tar förbuden om eldning och fyrverkerier på allvar trots att 4 juli närmar sig med stormsteg.

Till slut kom vi fram till fantasistaden Las Vegas och till The Orleans där vi ska tillbringa de närmsta dagarna i vila och frid. Vi började bra med att bryta vårt löfte om att äta lagom på bufférna och trots att vi var väldigt besvikna på bufféns kvalité, kunde vi nätt och jämt komma upp från våra stolar när det var dags att gå. Orleans som förr om åren fått oss att ösa kockmössor i mängder när vi ska skriva våra recensioner, kan nu ta ner skylten och skämmas med ynka två ostärkta kockmössor. Nu ska Puffemannen ner och ”toss the dice” medans jag tar tidig kväll med en bok. I morgon är det ny dag och nya buffér att testa.

Vid sängkanten

/V

Fredag 29 juni

Självbevarelsedriften är bortdomnad men jag är ingen Ikaros. Solen avnjuts på lite distans.

Fy fabian vilken kämpig natt! Jag har drömt mardrömmar och väckte Puffemannen med att gråtande påstå att någon skulle döda kaninen. En hemsk mardröm som var så verklig att jag verkligen trodde det var verkligt och långt in på dagen har minnet av drömmen gjort mig tårögd. Tur att jag har Puffe som tar hand om allt ont i drömmar så väl som i verkligheten. Frukost intogs under kollibris föreställning och jag for efter kameran men för kollibris kommer jag för evigt ligga 3000 vingslag efter. Vi packade ihop vårt hem och det var inte utan sorg vi lämnade Estes bakom oss för den här gången. Vi tog den gamla grusvägen upp till passet och hittade på vägen upp vackra columbine som växte strax innan tundran tog vid. Vi stannade vid en utsiktsplats och jag överraskade både Puffe och mig själv genom att klättra högst upp på klippröset. Jag som är så ruggigt höjdrädd satt plötsligt uppflugen som en korp på högsta klippan och såg ut över världen. Jag skrattade åt en förvånad Puffe och hävdade bestämt att det måste vara den tunna luften som fick mig att bli en våghals. Kanske ska jag anmäla mig till en bergklättarkurs och bli en riktig ”wallnut”. Vi tog oss en kortare hike längs Coloradofloden på västra sidan om RMNP och passade på att korsa floden där den knappt har lämnat sin vagga. Det iskalla vattnet fick oss att vada som fulla hägrar och vi skrattade gott åt oss själva och varandra. Så kom ögonblicket då avskedet till Rocky Mountain NP blev allvar och för att lindra saknaden vi redan känner har vi börjat se över vilka trailer vi ska ta oss an nästa gång vi återkommer, när det nu kan tänkas bli. Vi pratar ju om att resa och vandra i Himalaya och på Nya Zeeland men vi återkommer alltid just hit och frågan är om vi klarar av att välja bort det här paradiset för något okänt. Mat i Steamboat Springs och natt i Craig. Vi blir kvar i färgfulla Colorado till i morgon. En dusch för Puffe och en långkörare i badet för mig avslutar kvällen och en natt förhoppningsvis utan mardrömmar ligger mellan oss och Salt lake City i Utah.

Vid knapparna

V

Torsdag 28 juni

Hjort och snöklädda berg. Bättre kan det inte bli.

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss igår och matlagningen blev inställd till förmån för ett oslagbart oväder. Åskan rullade mellan bergväggarna och regn tungt som bowlingklot tryckte tältduken som hölls på plats av tältpinnar, nerslagna i vanmakt och missmod. Vi stod pall och så gjorde tältduken. Vi vaknade utvilade och smög upp med fågelsången för att få lite frukost i magen innan vi tog oss an dagens hike. Kollibris hade akrobatuppvisningar i luftrummet ovanför oss och satte sig faktiskt då och då i en buske precis intill vårt frukostbord. Tyvärr är de magnifikt vackra fåglarna så oberäkneliga och snabba så det är rent lögn att få dom på bild. I vårt minne lever de färglada små raketerna kvar och kanske lyckas vi bättre nästa gång vi kommer hit. De håller på med ett stort vägarbete i parken så vi var aningen oroliga att bussen som skulle ta oss till vår start uppe vid Bear lake TH skulle vara smockfull med äventyrare men det var obefogad oro. Kl 0800 var det bara vi och ett fåtal till som var redo för en utmaning och vi behövde inte trängas öht. Vi startade magnifikt med gott mod och stigningen på vägen upp mot Bierstadt lake kändes nästan för enkel så snart pulsen nått steady state och vi trampade på som ånglok. Vi känner inte mycket av den tunna luften längre och är faktiskt grymt starka. Paus vid Bierstadt och Puffemannen lyckades ta en bild som förmodligen var det mest oväntade på hela vår resa. En hjort ställde upp som förgrundsmotiv till sjön och dagen var räddad no matter what. Sedan gick det utför en lång stund genom regnvåt barrskog och både temperatur och miljö var som gjord för en långhike. Vi kunde inte vara mer nöjda med val av väg ner. När vi nått dalen där Mill Creek rinner igenom insåg vi att vi inte skulle komma riktigt så lindrig undan för efter ängar, fjärilar och fjärilslätta kliv kom vi till ny stigning. Efter den branta utförssträckan var vi lätt möra i våra ”mothållar”muskler men bet båda ihop och strävade uppåt mot ett pass betydligt högre upp än Bierstadt lakes altitud. När vi nått toppen väntade åter en lång, stenig och brant utförssträcka innan det jämnade ut något. Det är banne mig det kämpigaste när tårna blånat och trochanter major sagt upp sig och det fortfarande återstår kilometervis av utförslöpa innan andra arbetskrafter får ta vid. När vi nått Cub lake tog vi rast nummer två och nu fick vi allt vara lite försiktiga för vi kände båda två hur vi stelnade till i takt med att vi kyldes av i skuggan. Vi satte i oss resten av maten och tvingade oss upp på benen igen lagom till eftermiddagsregnet rullade in över bergskammen bakom oss. De sista 3,7 km var förhållandevis platta och bjöd bara på några få uppför och nerför som kändes som små kullar jämfört med det vi avverkat tidigare under dagen. Väl framme vid Cub lake TH där vi lämnat bilen på morgonen konstaterade vi att dagens hike inte på något vis har varit lättare än den via Odessa , Fern lake och The pool, men sammanlagt varit betydligt trevligare med mer sevärd natur. Dagens hike kan inte mäta sig med utsikten vid Odessa Lake men den är ju så liten del av en så lång väg med nästintill inget mer att erbjuda med undantag av små få guldkorn. Vid bilen drog vi av oss kängor, ryggsäckar och luftade fötterna från vandringsockorna. Tyvärr hade jag fått mina fula inflammationer kring anklarna som gör så j-vla ont och som dyker upp oförklarligt hur jag än gör med sockar och kängor. Kortison så blir det vart fall lite bättre men det är så retligt och gör så sabla ont. I övrigt var vi oförskämt fräscha och helt oskadda trots en ganska krävande hike. Vi åkte ner till Estes och skämde bort oss med att dela en kinamat i grönskan och avslutade med en glass på DQ. Idag har vi verkligen förtjänat det efter 14 km höghöjdsträning. Vi är stolta över oss själva, vi är The real troopers, det sa en ranger åt oss idag. Nu ska vi försöka hitta en skön ställning att sova i, av erfarenhet vet vi att det kan vara svårt efter en dag som denna.

Vid tangenterna

V

Onsdag 27 juni

Utsikten från Gem lake

Ljuvligt! Vaknade av att ett billarm slagit igång och satte mig förvirrat upp. Var i all sin dag var jag? Och var var Puffemannen? Letade lite bland röran av sovsäckar, kuddar och filtar i tältet och pep sedan ”Puffe?!” Fick svar på en gång utifrån och kikade ut på vårat dukade och dignande frukostbord.  Jag har den finaste äkta hälft man kan önska sig och jag är så kär i honom. Snabbade mig upp och ut till honom och kaffet, idag skulle vi äntligen ta oss en härlig vandring i bergen. Vi fixade snabbt ihop oss och björnsäkrade vårt tillfälliga hem innan vi begav oss iväg. Vi hade bestämt oss för att Gem Lake var en lagom pulskännare med sina 5,3 km och 340 meters stigning. Vi fyllde våra ämbar och drog på oss våra kängor och gav oss av. Fy fabian vad vi visade oss starka! Vilken skillnad det är för mig nu sedan jag började äta hjärtmedicinen! Vi ångade upp för berget som två lok och drog om människor som började sin hike säkert en timme före oss. Väl uppe vid målet tog vi en rast med lite nötter och äpple bland alla små ”korrar” av olika slag som vi tycker så mycket om. Det är också av den anledningen som vi obarmhärtligt vägrar bjuda dem på det de mest av allt vill ha, vår matsäck. De måste äta mat som innehåller fetter de kan nyttja under vinterdvalan och det gör inte vår mat. Om de fyller sina förråd med fel sorts energi kommer de att svälta ihjäl under den långa vintern. Det gör det inte mindre svårt att de är oerhört söta, sällskapliga och besitter de vackraste små pepparkornsögon som tänkas kan, men vi stålsätter oss för deras skull och säger bestämt nej. När de första av vandrarna vi kört om nådde krönet var vi redan redo för nedstigningen som gick lika smärtfritt den. Det går inte beskriva hur otroligt det känns att klara av de här hikerna utan att bli så andfådd, trött och illamående jag tidigare blivit av mindre ansträngningar. För första gången fick jag vara den som kom med pigga hejarop och glada uppmuntringar när stigningen stramades åt lite. Vi hade tänkt oss en kortare kvällshike men vi sparar oss till i morgon och passade på att tvätta vår byk nere i Estes innan vi unnade oss en smoothie på Kind coffe där detta nedskrivs. När vi svalt vår svalka ska vi handla lite kött och Puffemannen ska åter få visa sina skills med stekspaden. I morgon behöver vi all styrka vi kan ansamla då vi tar oss från Bearlake via Bierstadt lake och Cublake tillbaka till tältet.

I fotöljen

V

Tisdag 26 juni

Vår närmsta granne slog sig till ro och höll oss sällskap hela kvällen.

Vaknade inte helt utvilade eller egentligen knappt vilade alls och åt en motellfrukost vi lika gärna kunde vara utan. Ska ni motella i Denver föreslår vi allt annat än Sleep Inn för de erbjuder ingen sleepin. Faktum är att de har ingen sleep att erbjuda övht. Nåväl, vi begav oss upp i bergen och nådde vårt smultronställe mot eftermiddagen och åkte raka vägen till Rocky Mountain NP och slog upp vårat Hotällt för vi tänkte oss få lite vila. Vi är helt slut efter gårdagens långa dag i bilen följt av den sömnlösa natten men där fick vi tji. I princip under hela vår resa har temperaturen legat mellan 95 och 115 grader farenheit, dvs ca 35-45 grader celsius. Vi är inte riktigt komfortabla vid de temperaturerna och har därför sett fram emot att komma upp hit till bergen där det normalt är lite svalare och vi kommer mer till vår rätt på hikerna. Vi insåg ganska snart att vi inte skulle få någon lindring mot värmen och faktum är att det här är i stort sett lika varmt som det vi lämnat bakom oss. Det är totalförbud mot öppen eld i hela NP och på vägen upp från Estes Park var en av vägarna avstängd pga av brand. Det får helt enkelt bli till att laga vår mat på gasköket och det kan bli minst lika bra även om en eld ger mer vildmarkskänsla. I morgon tar vi oss en kortare hike och känner oss för lite på den tunna luften så vi är beredda på torsdag då vi ska ta oss an en långkörare.

Vid tangenterna

V

Måndag 25 juli

Den starka solen som den måste stekt människor som likt de i Vredens druvor gav sig ut på den långa resan till Kalifornien

En helt ok motellfrukost och med en våffla formad som Texas i magen kan inget stoppa oss. En lång dag i bilen och vi lämnade Texas bakom oss för Oklahoma och en låååång raksträcka över grasslands och därefter en lång sträcka över grasslands och sedan ytterligare lite raksträcka innan vi lämnade Oklahoma för lite raksträcka över grasslands i Kansas och några svärmar gräshoppor. Kansas blev Colourful Colorado och vi skaffade lite kinakäk att ta med till en fin utsiktsplats över grasslands. Ett snabbjobb på ett outlet i Castle rock innan vi tog in på motellet som Gud glömde och inte mer med det. Tack och god natt!

Vid tangenterna

V

Söndag 24 juli

Ett besök vid cadillac ranch efter maten och före glassen.

Upp och hoppa och frukost på motellet. Idag har vi haft  lördag på söndag och första anhalt blev att inhandla lördagsgodiset. M&M´s för Puffe och det vanliga för mig. Idag var sista dagen i New Mexico och next stop Amarillo i Texas. Ett besök på ett museum i Fort Sumner som hette Billy The Kid museum men som handlade till största delen om gamla saker. Allt ifrån antika westernartiklar som sadlar, gevär och sporrar via veteranbilar till 50 talets barbiedockor. Lite saker som tillhört Billy och hans anhängare fanns också även om det var den lilla delen av museumet. Ett besök vid Billys grav som gav oss kalla kårar då vi kom att tänka på alla de som måste ligga begravda under gruset på kyrkogården men vars gravstenar inte rönt samma omtanke som de mer kända namnen där. Vi tassade försiktigt ut därifrån och bad inom oss om ursäkt för att vi störde. Nu klev vi inte runt någonstans där det inte var tillåtet men det kändes ändå fel och vi lär inte störa igen.

Vi ska övernatta  i Amarillo och efter att tagit oss ett dopp i poolen och tillbringat en stund i varsin solstol tog vi oss samman. Vi skulle äta på ett steakhouse här för det bestämde vi långt innan vi åkte till USA. Jag har sedan jag såg filmen Stekta Gröna Tomater velat smaka sådana men det har aldrig funnits där vi varit. Hoffbrau Steakhouse här i Amarillo kunde erbjuda sådana och a dream came true. Vi kan verkligen, verkligen, verkligen rekommendera detta stekhus för det vi åt där var något av det godaste vi någonsin förtärt. Trevlig personal och helt galet billiga priser var bara bonuspoäng för även utan det är maten värt det. Trots att Puffe haft stränga regler för hur hans M&M´s ska ätas är hans godis slut och jag har massor kvar. Regeln har varit att man måste ta två stycken i taget och om man får två av samma färg måste man vänta en halvtimme innan man får en ny chans med två nya M&M. Jag skrattade gott åt honom när han efter en halvtimmes väntande på direkten tog två av samma färg igen. Det skrattet fastnade i halsen ganska direkt då jag fick två av samma färg första gången jag stack fingrarna i påsen. Mina twizzlers äter man när man vill och jag har ändå kvar av dom, så det så! Nu gäller tandborste och kudde, imorgon väntar tre nya stater och en låååång dag i vår vite springare.

Vid kontrollbordet

V

Lördag 23 juni

Nej, bilden är inte överexponerad. Sanden är bländande vit och finkornig.

Vi har idag packat ihop oss från vårt fina ökenhem i Tuscon och begett oss till en plats som verkar ha tappat verklighetsuppfattningen fullständigt. Vi övernattar i Roswell och hela staden är full av aliens. På vägen hit stannade vi i White Sand Dunes National Monument och tog oss en liten promenad i den vita sanden. Hettan var även här överväldigande och en liter vatten räckte inte långt på den 1,6 km långa turen. Det är verkligen lätt att underskatta värmen och återigen imponeras vi av alla de som faktiskt lever hela sina liv där ute. På vår runda fick vi sällskap av ett annat par och deras tre hundar och ni gissar helt rätt om ni gissar att jag tog chansen och kelade lite. Den tillfälliga kärleken var en goldenblandning som hette Lola och vi fann varandra direkt. Middag på en hemsk Burger King och som grädde på moset då dessa aliens. Dessutom gjorde vi en otroligt överraskande upptäckt! Det har varit lördag hela dagen och inte en godis i sikte. Vi bestämde därför på stört att vi har lördag i morgon och därmed punkt.

Vid knapparna

V

Fredag 22 juni

Midsommarfirande i öknen. Vi tänkte dansa runt en kaktus men lät bli. =)

Midsommarafton inleddes med en 3 km lång ökenhike i 45 °c i skuggan och vi rann nästan bort på vägen. Fast vi svettades så det rann hann kläderna inte bli blöta eftersom de torkade så snart svetten nått ut på tyget. Mina byxor såg snustorra ut men när man satte handen på dom var de plaskblöta. När vi var tillbaka vid bilen var vi saltare än de jordnötter vi köpt på States brothers vilket iofs inte säger så mycket för de måste vara osaltade. En mycket mäktig upplevelse och vi känner en stor respekt för de som, inte bara överlever i öknen, utan lever ett helt liv där med allt vad det innebär. Små ekorrar som lekte lekar och fåglar som ägnar tid åt att sjunga sina sånger för att locka partners och hålla rivaler på håll. Vi har sett en mängd ödlor och häftigast av allt är att se de små agamliknande ödlorna som påminner om de vi hade hemma. Vi stannade på hemvägen och köpte på oss lite jordgubbar och grädde för kvällens festligheter. En stund vid poolen och sedan vidare till ett tamalehak och vi fick de bästa tamales vi någonsin smakat. We did not come to Tuscon for the tamales but we will return to Tuscon for the tamales. Mätta och belåtna stannade vi till och köpte lite glass som vi avnjöt med jordgubbarna och grädden på vår alldeles egna ökenaltan vid hotellet. I morgon beger vi oss igen och då lämnar vi Arizona bakom oss för att se oss om lite i Nya mexico.

Vid tangenterna

V

Torsdag 21 juni

Tombstone smällde inte högt.

Frukost på Mickey D och vi fick åter bevis på vilken oflexibilitet stora franchise företag dras med. Puffe beställde en meny där en viktig ingrediens saknades och ville komplettera med en pannkaka. Det var dock omöjligt att genomföra för deras kassamaskiner har alltså ingen knapp för beställningar om en pannkaka 🤪.what ever, kaffe, hashbrown och äggröra could do och vi blev absolut mätta utan pannkakor. Idag skulle vi ta oss ända bort till Tuscon och jag förberedde mig för den långa bilresan på 1 ½ h 😋 Vi ska bo på ett lyxigt hotell som heter Lodge on the desert i två nätter och det är ju inte direkt något att beklaga sig över. Vi checkade in tidigt och kastade åter av oss bagaget och gav oss sedan mot Tombstone och den historiska platsen där Doc Holiday och Wyatt Earp med bröder hade en liten gunfight med något kriminellt gäng. En händelse känd som O.K Corall Shoot out för den som vill läsa mer om detta. Vi kan vart fall skriva under på att Tombstone är ett ytterst överskattat resmål och kan rekommendera säkert hundra andra roligare turistfällor att besöka.

På vägen stannade vi i gränsstaden Nogales och åt på en liten mexikansk resturang som av oss får fyra av fem mexikanska hattar. Vi hade lämnat pass och allt på hotellrummet och jag hade en liten föraning om att det kunde bli problem när jag såg att de hade gränskontroll på vägen även inne i USA, men lugnades av Puffe som ju är en riktig USAresar räv. Han har aldrig varit med om att behöva visa upp sina resehandlingar annat än vid gränspassering 😎förrän idag då 🙃 Som tur var var det en människovänlig gränspolis som vinkade oss förbi med uppmananing om att alltid ha våra handlingar med oss och det kan ni lita på att vi fortsättningsvis kommer att ha. Vi stannade och köpte på oss ett kg körsbär och lite hallon innan vi drog ”hem” tog ett dopp i poolen och nu ligger och glor på tv. Idag firar ni det vi ska fira imorgon, midsommar och vi hoppas att ni har en underbar sommardag med vackert väder, blomster och fågelsång.

Vid datorn as usual

/v

Onsdag 20 juni

Tuppgöken som bjöd in Puffe i sitt risbo.

Vi gav oss lättade av från byhåla 29 Palms och såg fram emot vår första hike för i år. Den skulle avlöpa i Joshua Tree NP och det var med stor förväntan vi svängde in vid visitor center för att få tips om vilken trail som kunde erbjuda mesta möjliga upplevelse. När vi skulle kliva ur bilen slog vi emot en vägg och det var nästan omöjligt att bryta sig ut i hettan utanför. Vi insåg snabbt och en aning besvikna att det inte fanns en rimlig chans för oss att orka ta oss runt någon längre sträcka och vi fick rikta in oss på flera kortare sträckor istället. Utanför bildörren besannades en av Puffes upplevelsedrömmar då en tuppgök i princip inveterade honom till sitt rede och poserade för honom. Tuppgök är det svenska namnet på den snabba lilla fågeln som retar gallfeber på coyoten, på engelska road runner. Vi fick oss lite tips av parkrangern och begav oss iväg för att mäta oss med naturen. Vi var märkligt starka trots värme, sol och stigning. Nu kan inte så korta hiker jämföras med de längre vi planerar senare på vår resa men de ger ändå en fingervisning om vilken form vi är i och vad vi har att vänta oss. När vi åter var vid bilen begav vi oss mot Phoenix där vi omfördelat en natt från "29  halvägstill h.v.t.e.t  palms" och letade oss fram till vårat motell bara för att kasta av vårt bagage och ta oss ytterligare en hike. Den här gången i ett inomhuscentrum med allt du kan önska dig av ett affärscentrum. Vi letar fina presenter åt våra fyrbentingar och till vår glädje hittade vi en affär för husdjur med bland annat massor av fina halsband. Plötsligt fick jag syn på en mycket märklig fisk i ett av akvariena och fast jag innerst inne visste, var jag tvungen att kika närmare. Det går upp för mig att det inte är fiskar i glaslådorna som täcker hela väggen utan valpar. Valpar av alla möjliga raser, åldrar och storlekar och ”fisken” jag fått syn på var en Australian Shepherd som reades ut för ynka 499 dollar och avbetalning kunde ordnas. Mitt hjärta ville brista och vi behöver väl inte säga att det inte inhandlades ens en tom plastpåse i den butiken? Jag kan inte sluta tänka på alla dessa valpar och särskilt inte på den lilla ”rea”valpen men våra möjligheter att erbjuda den något bättre är ju tyvärr lika med noll . När vi skulle dra oss tillbaka till motellet hade vår GPS slutat fungera och det är ju ingen katastrof om man är förberedd på det. Vår karta låg nerpackad och vi hade inte direkt memorerat någon gatuadress, men teamwork makes the way och vi kom rätt till slut. Nu ska jag läsa lite i min nya bok från Barnes & Nobles medan Puffemannen löser korsord.

Vid tangenterna

/v

Tisdag 19 juni

Seg,seg,seg…Ja, inte Puffe, men jag var väldigt långdragen i sovsäcken i morse. Idag packade vi ihop och gav oss av till något som skulle visa sig vara en riktig håla. Målet var Joshua tree NP och en efterlängtad hike men ödet ville annorlunda. När vi kom fram hade temperaturerna stigit till outhärdliga nivåer och det vore dumdristigt att ge oss ut. Vi bestämde oss därför för att vänta till det blev lite svalare men med svalkan kom också mörkret. Det vore ännu mer dumdristigt att ge oss ut i mörkret så vi avvaktar till morgonen. I väntan på morgonens svalka tänkte vi oss ett dopp i poolen som dessvärre visade sig vara avstängd pga. den mindre sandstormen som liksom oss rastlöst drar runt. Återstod då att göra stan, som visade sig bestå av en enda lång gata av små lokala restauranger, tatuerare och barberare som erbjuder marinkårsklippning. Det ligger en militärbas några kilometer härifrån och patriotismen genomsyrar hela bygden. Då vi inte har planerat att varken klippa oss armystyle eller tatuera oss letade vi upp områdets bästa kinahak och åt oss fyrkantiga. Om inte detta är helvetet på jorden är vi i varje fall halvägs dit.

Vid knapparna

Veronica

Måndag 18 juni

Pelikaner är otroligt fascinerande och roliga. Vi kan inte se oss mätta på dom.

Vi vill ändra avslutet av gårdagen med att vi istället för att sova återvände till hotälltet för att lyssna på vargungarnas version av ” Somebody I used to know” som verkade vara omöjlig att sjunga unisont och stod på repeat långt in på natten. Idag var planen att återhämta oss nere på stranden men dagen vaknade grå och mulen. Vi begav oss därför istället in till centrala LA och ramlade runt lite i turistfällan. En latte senare letade vi oss ut till, jag låter er gissa…… Kinastaden så klart =) Vi åt en lunch på Chinese friends och vi blev inte besvikna. Vi tog med oss det som blev kvar i en doggybag och styrde kosan tillbaka. Väl ”hemma” hade det klarnat upp och vi drog därför ner till stranden för att vi tänkte sola och bada lite. Det vi egentligen gjorde var att vi la oss på stranden och blev sandblästrade =) Vår grundfärg under hudfärgen är röd =) Det gick inte ligga kvar och nu började vi bli rastlösa så vi bestämde oss för att vi nog alla fall skulle ha den där campinglampan under förutsättning att antagonistkassörskan inte var på plats. Det var hon uppenbarligen inte för när vi värmde vår kvällsmat stod den och lyste mysigt bredvid oss.

For the record har jag idag överfallit och blivit överfallen av det första ”Bumpesubstitutet” Ännu  är dock inte botten nådd för jag började inte gråta medan jag gjorde det.

Vid tangenterna

Veronica

Söndag 17 juni

Stilla havet vid vårt natthärbärge

Vi vaknade återigen utvilade ”hyfsat” tidigt och laddade nu för ta oss till Camarillo Outlet utanför Änglarnas stad. Vi skulle shoppa till vi droppade och droppade gjorde vi ungefär halvägs genom alla affärerna. Så stort outlet har vi tidigare aldrig varit på och när vi var i mitten hade vi införskaffat ungefär tre tjocketröjor vilket ju verkligen är vad vi behöver nu när vi ska bege oss in i Mojaveöknen för att hika. 😙 I vart fall blev det ett lite snopet avslut på shoppingturen då jag väldigt plötsligt blev kallsvettig, illamående och yr. Vi begav oss molokna till bilen och bestämde oss för att åka och slå upp hotälltet på Camarillo State Beach där vi bokat plats. Vi drack lite och efter en stund kom vi på att vi nog druckit för lite och faktum var att vi tillsammans inte druckit mer än 2 liter under ett dygn.  Alldeles för lite med andra ord! Slarvigt av oss! Nå, det var lätt åtgärdat, en handfull jordnötter och ett par liter vatten senare hade vi kraft nog att återvända till shoppingrundan och avsluta den med att skaffa ett par löpardojor. Vi har med andra ord inte fullgjort det vi var där för att göra och får bakläxa. Vi hittade i vart fall en fin liten campinglampa vi kunde ha köpt om inte tjejen i kassan lockat fram alla mina sämsta sidor och både lampa och kassörska fick på båten.

Middag på Panda Express och det stod således återigen asiatiskt på menyn innan vi trötta och lite sletna återvände till hotälltet för att sova.

Vid knapparna

Veronica

Lördag 16 juni

Nu har jag ätit twisters så det rinner ur öronen på mig

Vaknade av att Puffe kvittrade god morgon vid sjutiden. Eftersom han erbjöd sig hämta frukost tackade jag ja och vi intog en continental breakfast på sängkanten. Den typen av frukost innebär någon form av sockerbomb(den här gången som sockerdränkt kanelsnäcka), en mugg apelsinjuice, kaffe och avrundas med en frukt. Vi packade ihop oss och checkade ut innan vi drog tillbaka till kinastaden och handlade ett kg körsbär. Det är lördag idag och vi tänker äta godis men drygar ut det med lite nyttigheter. När vi körde vidare styrde vi karetan söderöver på Highway No 1. Vi tycker båda två att det är lika överväldigande med stilla havet och dofterna längs vägen så det är ett mål i sig att köra den här sträckan.

I Pacifika stannade vi till på Safeway och fick oss en riktig kopp kaffe på Starbucks och när vi drog vidare igen var bilen också laddad med lördagsgodis. Puffe bröt mot sin vana och köpte inga M&M's🤪utan la sin godispeng på chokladkaka och jordnötter. Själv är jag vanemänniska ut i fingerspetsarna och den som tror jag köpte något annat än twisters hade därmed fel. Vi stannade till vid en strand och filmade och fotade det skummande havet lite eller om sanningen ska fram...Puffe fotade och jag svor över att vår nya videokamera har så himla dålig skärm att man inte ser vad man filmar om man filmar i lite motljus. Skitkamera! Väl tillbaka i bilen ska vi titta efter hur filmen blev och den blev ju bra måste jag säga. I vart fall för att vara filmad med linsskyddet på.🙃 Vid nästa stopp såg vi en mängd sjöelefanter och jag kan lova att linskyddet inte satt på när jag filmade då. Natten skall nu avnjutas i Lompoc och vi ligger på vårt rum mer än mätta ( i huvudsak på godis) trötta och nöjda med vår dag. Jag har ännu inte börjat överfalla hundägare med desperata förfrågningar om att få klappa lite på deras telningar , men var så säkra, det kommer.

Vid tangentbordet

Veronica

Fredag 15 juni

För Puffe började årets resa redan den 11 augusti förra året då han hittade och bokade våra biljetter. Allt sedan dess har han pysslat med att leta, boka hotell, leta vidare, boka om hotell, boka plats i nationalparker, planerat resvägar och letat nya oaser att besöka. För mig som befunnit mig i pereferin med ett och annat mmhmm, mmmm och några "det spelar ingen roll för mig", började resan för en vecka sedan. Då knep separationsångesten sitt vassa grepp om mig och resfebern gav mig frossa. Ett utdraget hej då till de fyrbenta och ungdomarna i hallen hemma vid 01.55 natten mot fredag inledde den fysiska resan då vi blev skjutsade till tåget, som tog oss till Köpenhamns flygplats. Vi steg ombord på planet mot Frankfurt och pressade in vårt handbagage i hyllan ovanför våra platser. Vi reser väldigt lätt i år och har planer på att köpa det mesta nytt i USA. (Att resa lätt för Puffe innebär att det mesta ligger i handbagaget.😙) För att få hans väska på plats krävdes en del jävlar anamma och ett " det skaaa gååå" och det gick...till slut.🙂 När vi gick genom säkerhetskontrollen i Frankfurt pep det när Puffe passerade och jag som gick före utan pip vänder mig om och utbrister lyckligt " Ha, haaaa, du får bjuda på glassen!"  Det är ju så att den som piper när kontrollbågen passeras som straff får bjuda sin medresenär på valfri glass och nu såg jag alltså fram mot den glassen. Tills jag hör en röst bakom mig..." Ma´m, I´m a federal inspector and I need you to come with me" Panik! Jag som är livrädd att tappa bort Puffe vill inte gå nånstans utan honom...Så jag hojtar för full hals åt Puffe som nu fick sitt "lätta" handbagage genomsökt, att han måste komma. Den stackars federale visste inte vem han gav sig i kast med när han såg ut mig till sitt "offer". När han påpekar att det bara är mig han vill ha med sig frågar jag om jag inte behöver mina papper och det behövde jag ju och dom hade ju Puffe så det slutade med att vi båda två följde med. En vänlig tjej tog emot mig när vi kom till båset där de gick igenom alla kläder, väskor, läste intyg på mina mediciner och lyste genom mina skor. Jag berättade att Puffe var skyldig mig en glass för pipet i kontrollen och hon skrattade gott när jag frågade " Do I have to buy him dinner now?"

(Resten av resan måste sägas gått smärtfritt med undantag av när kameran flög ner i famnen på en tjej raden bakom oss när Puffe skulle ha ut sitt "lätta" handbagage.)

Vi kom igenom migrationskontrollen där vi återigen lämnade fingeravtryck och foton där vi ser ut som kåkfarare in spe och hämtade upp vår fina hyrbil. En sprillans ny vit impala som vi kommer sakna enormt när den återlämnas om fem veckor. Raka vägen till vårat hotell för att genast dra vidare till chinatown och äta mat. Ja, det trodde Puffe varje fall men eftersom jag hann lägga huvudet på kudden blev det en liten dragkamp innan vi slutligen kom iväg. Vad glad jag var för det när vi fick maten på bordet på vårt favoritkinahak. Vegetariska vårrullar, potstickers, vitlökskyckling och apelsinkyckling nersköljt av the, vatten och Tsing tao. Promenad förbi Ghiradelli där vi formligen pressade ner en "very berry" innan vi äntligen riktade in oss på att sova. Jag tror jag somnade i samma stund som dörren till vårat rum klickade grönt.

Vid tangenterna

Veronica