Resedagbok 2009

Torsdag 16 Juli

I går åkte vi iväg och släppte ut vårt Atlantvatten i Stilla havet. En häftig och ganska blöt upplevelse för somliga av oss 🤩. I dag har varit ömsom spänd och ömsom underbart avkopplande. Vi hade en tid att passa för att boka bra platser på flyget hemåt i morgon och vi ville verkligen inte hamna på ngn av de reguljära platserna vilka är otroligt trånga då man flyger på natten. När passageraren framför fäller sitt säte i viloläge blir benutrymmet i stort sett lika med noll. Men Puffe höll ställningarna, medan jag gömde mig i badkaret av nervositet, och ordnade två av de bästa platserna på planet åt oss. Vi har idag också tagit oss ur rådvillheten och hittat oss en ny favoritresturang i Chinatown "Hunan Home" och vi känner oss nu trygga och lugna inför framtiden igen. Ett besök på bokhandeln Barnes&Noble för att inhandla lite böcker av en nyfunnen favoritförfattare. Ja, sju böcker har hunnits spisats av honom bara på den här resan. Kul att upptäcka att det faktiskt är roligt att läsa på engelska. En promenad längs vattnet hemåt bjöd på en oväntad show. Pelikanerna och sjölejonen gaddade ihop sig mot fiskarna i den lilla bukten och vi fick beskåda deras fisketeknik på nära håll. När vi fortsatte genom parken såg vi en skunk som skyndade sig längs med en mur innan den slank ner i buskaget. En riktigt naturupplevelse mitt i storstadsdjungeln med andra ord. I morgon packar vi ihop oss och beger oss mot flygplatsen för att landa i Sverige på lördag eftermiddag. Sjukt hur fort dessa 6 veckor har flutit undan men det känns som det var en evighet sedan vi skrotade runt i Central park på andra sidan landet. Puffe har  varit sin vana trogen och redan börjat planera ett nytt äventyr. Vi får se vad han nu hittat på...... 

Det är inte bara vått..det är kallt också!!

Onsdag 15 Juli

Snowgarden är inte längre än favoritresturang då vår servitör inte var där och hans ersättare inte var en 100 del så bra som han. Det som var tänkt att bli den nya favoritresturangen var inte heller vad vi hade hoppats på och för första gången är vi nu rådvilla och utan ett favorithak i San Fran!! I morgon hoppas vi verkligen att det ska bli en förändring av detta tillstånd som är oss helt ovant. Vi har dessutom upptäckt att San Frans Ghiradelli inte HELLER är att lita på och att deras glassar är av betydande skillnad mindre än de i Las Vegas trots att priset INTE  har samma betydande skillnad. Kaffet på vårt fik var i vart fall lika gott som alltid och deras koppar håller samma storlek som förr om åren. Vi har idag också varit på upptäcktsfärd och haft en information stund på en bokhandel där vi berättade om den svenske underförfattaren Stig Larsson och hans böcker. =) Vi tackades stort för vårt engagemang med tips om var vi kunde hitta en väska av betydande storlek vilket vi nu också har gjort. Vi kommer få plats med precis allt vi föresatt oss och lite grann därutöver. Vi är båda mycket lättade och så också de redan i vår ägo fyllda väskorna.

Tisdag 14 Juli

Vi åkte längs med kusten och fick idag för första gången på den här resan möta Stilla havet. I bilen har vi en flaska med vatten från Atlanten som vi ska spä ut ”The pacific” med men inte idag. Den flaskan har varit en symbol för vår resa och det känns lite vemodigt att hälla ut den eftersom det på något vis bevisar att vårt äventyr för den här gången är över. Nu måste det ju en gång bli så för att vi ska kunna planera och genomföra nya äventyr. Det är en tröst att tänka så. Vi ska ikväll äta på vår favoritrasturang ”Snowgarden” och se om vi kanske kan hitta en lite större väska att ta hem våra vandringstavar i och på så sätt bereda lite utrymme också för lite annat av vårt bagage.

Måndag 13 Juli

Jag somnade efter pizzan och sov som en stock hela natten medans Puffe sov dåligt och oroade sig över min höga puls. Men i morse mådde jag precis som vanligt utan feber och med helt normal puls. Idag begav vi oss av från Yosemite och åkte till Gilroy där vi shoppat loss lite lagom. Middag på Chilis gav mersmak och vi kommer att återkomma. Nu är vi aaaaningen oroade över hur vi ska få plats i våra väskor utan att riskera övervikt. Inget nytt under solen med andra ord =) På walmart fyndade Puffe ett paket kallingar som han skämtade till det med och bjöd halva varuhuset på ett stort skratt medans jag rodnade och helst ville försvinna ner i underjorden.

Söndag 12 Juli

Vi tog bussen upp till Glacier Point och fick oväntat en guidad tur på köpet.  Chauffören var väldigt insatt i vad som händer i parken och berättade små anekdoter för oss. Vi fick dessutom se björn på två olika platser på vägen upp. På toppen inledde vi vår hike med en kopp kaffe vilket senare visade sig vara kanske inte det smartaste draget från åtminstone min sida. Vi stannade så klart till en stund uppe på pointen och insöp den underbara utsikten innan vi smorde in oss med solskydd och började den 1,6 milen långa vandringen mot dalen. När vi gått ca 20 minuter fick vi syn på dagens tredje björn som rotade efter termiter i döda trädstammar bara tiotalet meter från oss. Björnen var omärkt och såg förhållandevis liten ut så vi gissar att den är en åring som har sin första mammafria sommar. Vi stod länge och tittade på när den åt och kavade runt bland de döda träden innan vi äntligen slet oss och fortsatte vår vandring. Vi mötte under de första 8 km endast ett par människor och totalt såg vi inte mer än sex personer förutom varandra. Skitmysigt faktiskt och till detta en underbar utsikt. Vi kan absolut förstå varför den här delen av trailern kallas Panorama trail. Vid Nevada falls hade vi nått halvägs och stannade och åt en del av vår matsäck och vi kände oss oförskämt starka. Puffe sköljde sina fötter i vattnet och plåstrade om ett litet skav innan det skulle växa sig allt för stort innan vi fortsatte vår vandring. Nu kändes det plötsligt som jag inte kunde få luft och Puffe delade med sig lite av sin Oxis. Strax lättade trycket och vi kom igång neråt nästa vattenfall. Vid Verner fall ville Puffe stanna och äta lite jordnötter men nu hade jag börjat må lite illa och ville verkligen fortsätta ner innan det blev värre. Aldrig har jag kommit ner för Misttrail så snabbt som den här gången och det var svårt att uppskatta den underbara biten av vandringen som vi båda annars verkligen älskar. Sista delen innan vi nådde platsen där vi skulle ta vår shuttlebuss tillbaka till bilen var en ren mardröm och jag hade nu en jobbig hög puls och hade börjat frysa. Besvikelse, besvikelse…vi skulle ju dela en pizza på loftet och skriva lite vykort när vi kom ner. Istället ilade vi nu tillbaka till kabinen där Puffe bäddade ner mig i sängen. Under tiden han gick och tvättade av sig och kollade upp vilka möjligheter det fanns till varm mat i ”The village” låg jag under täcket och frös ända in i märgen. Jag fick också för mig att jag hade förfrusit mina händer och tår men när Puffe återkom berättade han att jag var skållhet. Efter en febernedsättande tablett mådde jag så pass bra att vi ändå kunde dela en pizza i kabinen.

Resans absoluta favoritbild....från Glacier Point.

Lördag 11 Juli

Hela dagen har gått åt till att försöka få ihop våra nätter lite mer samlat. Förts blev vi ombedda att återkomma kl 12.30 vilket ledde till att vi inte kunde ge oss iväg på en kortare hike innan dess. Vid tre tiden lämnar de nämligen ut platser som blivit återbudade och om vi inte kommit tillbaka innan dess skulle vi inte ha en chans att byta platser.Så vid 12..30 var vi tillbaka och fick träffa en anan ranger som inte kunde förstå varför vi kom tillbaka NU?? Nej de hade inga platser och kunde inte hjälpa oss förrän tidigast 14.45. Nå, det var bara inse det skulle inte bli någon hike idag så vi begav oss för att leta reda på ”Jhonny`s beach” och doppa fötterna en stund innan vi skulle ge oss på ett nytt försök med campingplatserna. Nu hittade vi inte den stranden i år och det kan bero på att vi missbedömde avståndet och helt enkelt gick en för kort bit längs med Merced. Vi hittade dock en annan strand att plaska en stund på men det hjälpte oss inte stort då vi åter fick en ny tid ytterligare en timme senare vid restplatsutlåtningen. Nu ledsnade vi på att vänta och tog en promenad bort till ”Curryvillage” där vi fick veta att det fanns en ledig tältkabyss att hyra i två nätter för x antal bucks. Helst ville vi hyra en kabin men se de var helt utsålda i det närmaste och gick inte att ordna. Nå, en tältkabin var bättre för oss än två nätter i tält på två olika platser så vi skulle allt slå till. Tyvärr gick det inte vår väg den här gången heller då ingen av oss hade våra legitimationer med oss vilket var ett måste för att boka här. Vi raskade oss till bilen och tillbaka och hoppades innerligt att ingen tagit vår kabyss och äntligen fick dagen en oväntad positiv vändning då någon minuten innan vi återkom lämnat återbud på en kabin. Lyxigt värre med en egen stuga med ett rum, ingen dusch eller toalett. Inte heller fanns luftkonditionering eller kylskåp. Märkligt hur synen på vad som är lyxigt kan förändras. Vi skyndade tillbaka till receptionen där administrationen över campingplatser sköttes och kunde med våra återbud av campingplatser glädja en barnfamilj som nu plötsligt fick chans att få stanna i parken. Roligt =) I morgon ska vi gå från Glacier point via Nevada falls tillbaka till dalen igen.

Fredag 10 Juli

I morse packade vi oss ut i bilen och kom i väg från Las Vegas strax före nio. Frukost på en rastplats längs vägen då vi nått Kalifornien som är vår målstat för årets äventyr. Vi körde igenom några områden som mer liknade moderna spökstäder än något annat. Ibland undrar vi vad människor i sådana områden sysslar med och hur deras vardag kan se ut. Varför väljer en del människor att bo och leva i något som tycks vara ren öken? Vad lever de av och för?  Vi kom till slut överrens om att det måste finnas en skönhet där som vi inte kan se eller förstå. I stort sett har det inte hänt så mycket mer idag än att vi åter nått bergen och boar i vårt hotält i Wawona. I morgon ska vi ta oss ner i dalen för att försöka pussla om våra bokningar så vi kan få stanna på en plats istället för att måsta slå ihop tältet och byta plats. Om vi måste göra det kommer det bli svårt att hinna hika en längre trail vilket vi nu är väääldigt sugna på att göra.

Torsdag 9 Juli

Vi har äntligen beslutat oss för hur vi ska göra med vår fortsatta resa. Vi har det otroligt skönt här i Las Vegas med allt vad det innebär. Vad som väger emot att åka till Yosemite är att vi inte har samma tältplats en enda natt men vi har nu ändå bestämt oss för att åka dit. Min mage är nu stabil och Puffes skavsår har torkat upp och kanske kan vi byta de två sista nätterna mot en plats. Det är i vart fall värt ett försök. Idag har vi därför avfirat vår sista kväll här med en sista Buffé på Treasure Island, vilken för övrigt är den enda som avgår med fem kockmössor i betyg. Härefter följer Red Rock casino & resorts buffé som fick fyra och en halv kockmössa. Mandalay Bay stannade på en fyra och Orleans som för två år sedan fick fyra och en halv kockmössa har halkat ner till snöpliga tre.🤔 Vi har också hunnit med att besöka Ghiradelli ytterligare en gång och också studerat lite olika Casinon från insidan. Mandalay Bay, Red Rock, Caesars Palace,Wynn´s, Venedig,New York New York, Excalibur, Luxor,Paris, Harrahs, Flamingo, Planet Hollywood och så klart Treasure Island.  Bara att "explora"casinon skulle kunna ta en semestervecka i anspråk men vi har handen på hjärtat tillbringat mest tid vid poolkanten. Ja, Puffe har varit på egna strapatser stora delar av den tiden =).  Totalt sett får Las Vegas i år fem spelmarker i betyg och vi åker härifrån med glada och trevliga minnen allt igenom med undantag för en sur butiksmanager med tunnel view och låg förmåga till medkänsla. Mer synd om henne än om oss då vi istället gjorde våra buissines med den butiken nästa dag då hon förmodligen låg hemma och vred sig i sin bitterhet eller nåt. Vi slapp vart fall skåda hennes sura ansikte mer.🙃 Nu packar vi för en björnsäker vistelse i paradiset på jorden.

Söndag 5 Juli

Vi har underbara dagar i Las Vegas med säng, bad, litteratur, mat och shopping i den ordningen. Vår vistelse här inleddes med ett något grått väder men har övergått till att ligga runt stor sol och 107 F vilket i Celsius är ca 42 grader. Meningen har varit att vi imorgon skulle bege oss till Yosemite (paradiset på jorden) men av olika skäl blir det nu inte riktigt som vi tänkt oss. Min mage är i uppror och har så varit under ett par dagar av okänd anledning och Puffes skavsår är inte helt utläkta ännu. Vi vill inte riskera bli sittande på en campingplats utan att kunna sysselsätta oss med det vi allra helst vill göra, hika. Att Puffes spel sedan vi kom hit har fortsatt förbättrats till den milda grad att vi nu också kan uppgradera oss i hotellväg gjorde att vi nu stannar i Vegas ytterligare tre nätter, innan vi utnyttjar våra återstående fyra dagar i Yosemite. Ingen av oss har varit övermodiga och bränt oss vid poolkanten och istället är vi läckert bruna utan fler ränder än nödvändigt. =) Riktigt slapp semester med andra ord men vi känner oss verkligen värda det. Lite presenter har också fyndats även om vi ännu inte har kunnat uppfylla alla önskemål från er därhemma. En del har varit slut och annat har inte gått att finna någonstans. Ett samtal med Jompa, under förmiddagen för oss och kvällen för honom,   ljusade om möjligt upp dagen ännu mer. Saknar er därhemma ”a lot” !! Eller som vi säger här i Vegas ”a slot”!!

Ett eller två besök på ett av våra favorittihåll har det blivit...

Onsdag 31 Juni

Vaknade med en känsla av ångest över den hetta som snart skulle vara ett faktum och var faktiskt före Puffe uppe och packade ihop våra tillhörigheter men han var mig strax i hälarna. Nu ville vi verkligen komma härifrån så snart som möjligt och när kl var 07.02 satt vi i bilen redo för att möta en ny dag på vägen. Idag hade vi en lång väg att köra och vi var ivriga att avverka den. Vid 15 tiden var vi framme och då hade vi också ställt tillbaka kl en timme till Pacific time. Vi installerade oss på vårt lyxrum och drog genast ner till mathörnan och satte i oss en buffé. Så snart man glömmer givna löften och vi rullade sakta ut därifrån ett par timmar senare. Nå, vi hade smakat på det mesta och även om man tar lite av allt ger många bäckar små. Under tiden Puffe spelade lite tärning låg jag på rummet och läste i min bok. När han återvände hade ekonomin gått +-0 vilket inte alls är illa spelat. Vi delade en kaffe innan vi knoppade in för natten.

Tisdag 30 Juni

Värmen gjorde det omöjligt att ligga kvar i tältet så vi var båda två uppe och vakna med de första strålarna mot tältduken. Puffe fixade en underbar frukost av hashbrown, bacon och sallad som vi glupskt satte i oss innan förberedelserna för en längre hike påbörjades. Vatten i våra camelbaks, vandringsockar och kängor på fötterna, nötter och frukt i väskorna och iväg ut i det underbara landskapet. Ja så var planen men det satte Puffes skavsår stopp för helt enkelt. Han kom bara så långt så han fick kängan på foten och sedan tog det roliga slut. ”Jamen vi kan ta en lättare hike i löparskor” då föreslog han tappert och proceduren tog fart igen med att gräva fram skorna. Men tyvärr skavde även de för mycket och i sandaler vandrar vi helt enkelt inte. Vi beslutade avstå hikning här för att kunna vandra i Yosemite som känns viktigare för oss. En tur i bilen och korta promenader ut till de närmaste archerna fick det bli idag. Ett besök vid Visitorcenter där vi såg en kortfilm om parkens geologiska historia och en kaffe på Starbucks i Moab. Ett besök i Moabs ”Barkery” där vi hittade ett superfint halsband till Birka. När vi återkom till tältet hade solen precis börjat leta sig bort över klippskrevan. Hettan var nu uppe i outhärdliga ca 44 grader celsius i skugga som inte fanns att finna nånstans. Vi försökte vila en stund i tältet men det var fullkomligt omöjligt och jag mådde snart väldigt dåligt. Vi satte oss i bilen och åkte ytterligare en runda för att kunna njuta av dess klimatanläggning. Vid sex tiden på kvällen hade vår plats äntligen hamnat i så pass mycket skugga att vi kunde sitta där. Lite mat i magen ( Då Puffe omdesignade en av våra fina plastgafflar i stekpannan) och kvällning gjorde att vi åter kände oss piggare och vi tog därför en korthike på 2.6 km till Landscape Arch och fick några vackra bilder av röd sandsten i solnedgång. I morgon åker vi till LV och några lyxlivsdagar med allt vad det innebär av bad, sol, säng och mat.

Som riktig kärlek..Ingen tagg utan hjärta innerst inne...

Måndag 29 Juni

Sov ”hyfsat” länge innan vi packade ut i bilen och drog iväg mot Archies NP där lite ökenvandring väntade. Alla år vi varit här nu har vi tagit vägen längs med Coloradofloden och badat på vägen dit eller därifrån. I år var det meningen att bli på vägen dit men se det sket sig. Vattnet stod också här alldeles för högt och verkade oerhört strömt så fick helt enkelt nöja oss med att beskåda det vackra vattenflödet mot de röda klipphällarna. Vi fick också se en ungfågel av arten vithövdad örn  som på en telefonstolpe satt och övervakade sina vidder. En tur in till Moab för att fylla på vår kylväska med is och dryck och sedan en sväng upp till Dead horse point State park för att se den plats där Thelma och Louise i slutet av filmen körde över klippkanten. Jag kan nu avslöja att de måste ha landat rakt ner i Coloradofloden, flutit med vattnet en bit, simmat till strandkanten och undkommit lagen på värsta westerntiden manér. Vi hittade en ödla som fick bli fotomodell och åkte sedan tillbaka för att sätta upp vårt tält. Kvällsmaten hoppade vi över idag för vi var båda helt slut och tagna av värmen så det blev en tidig sänggång. Yttertältet lade vi åt sidan för inte ett moln kunde siktas på den blå himlen och vi somnade under en klart lysande karlavagn
Utsikt från Dead Horse Point

Söndag 28 Juni

Idag tog vi vägen över trailridge och passerade Continental Divide. Nu rinner allt vatten på vår väg ut i Stilla havet. Ledsamt var det att se alla döda träd på den västra sidan om bergen. Det härjar en skadeinsekt här vars framfart  i normala fall begränsas av kalla och hårda vintrar. I frånvaron av dessa grasserar den och stora, stora områden består enbart av döda, röda träd som bara väntar på att falla ihop och förmultna. Vi stannade till vid vårat vadställe över Coloradofloden bara för att få medge att det forsade fram för mycket vatten och att djupet överskred midjehöjd. Vi lerbadade våra fötter innan vi begav oss vidare och körde upp på den motorväg som måste gå igenom den vackraste natur som finns. Ett stopp vid ett outlet i Silverthorn där vi lagade oss lite korv som vi förtärde med sallad. En promenad avslöjade ett par fladdermöss som sov i en gångtunnel och de blev grundligt studerade på håll. Vi ville inte väcka de små krabaterna med vår nyfikenhet och höll oss på behörigt avstånd. Dels vet vi ju hur det är att inte få sova och dels är det inte helt ovanligt att fladdermöss har rabies. Ikväll har vi skött tvätt och solat en stund vid polen. Nu återstår en dusch innan vi knyter ihop dagen med varsin bok.

En Wapiti vilar längs med Trailridge. Magnifik....

Lördag 27 Juni

Igår på väg hem från Estes fick vi syn på två Coyotes som blev retade av skatorna. De betedde sig ganska precis som katter gör då skathuliganerna ger sig på dem och det var väldigt roligt att få se dem. De brydde sig alls inte om oss som stod vid vägkanten och spanade på deras krigslist mot det svartvita luftwaffe. Puffe fångade händelsen som värsta krigsfotografen.

Idag kom vi upp rätt tidigt för att hinna med en shuttlebus från Fernlakes trailhead där vi ställde bilen. Vi bussade upp till Bearlake trailhead på 3000 Möh. Härifrån började vi vår vandring mot Odessa lake för att sedan ta oss ner till bilen igen. Vi började dock med ett toalettbesök och beskådade ett gäng ungdomar som blivit haffade av Rangers för att betett sig opassande och olagligt inom NP området. När ståhejet lag sig pratade vi med en av de anställda för att få en hint om konditionen på vår trail. Det visade sig att de avrådde ovana hikare från att ta den väg vi tänkt oss pga att snön ännu låg djup på sina ställen och att det ännu fanns svåra passager vid några av branterna vi måste passera. Nåväl vi känner oss inte som ovana hikers och bestämde oss för att ge det ett försök. Vi kunde ju alltid vända resonerade vi. Hiken började med en stigning på 300 meter innan den nådde sin högsta punkt efter 5 km. Härefter kom de svåra passagerna men när vi insåg det hade vi redan nått så långt att det rent var svårare att vända än att ta oss vidare. Totalt vandrade vi 16 km idag i hyfsat tunn luft med hyfsad brant och stor stigning och vi kände oss båda två väldigt starka genom hela hiken. De sista 3 km var inte så magnifika som de första 13 och därav blev vi rätt trötta på att aldrig komma fram, men ingen av oss hade några problem med den fysiska orken. Väl framme vid bilen visade det sig att de föraningar Puffe haft om ett antågande skavsår visade sig vara värre än bara föraningar och vi vet inte just nu hur det kommer att bli med hiker inom det närmaste. Vår förhoppning är i vart fall att kunna göra en längre sådan i Archies om ett par dagar. Vår belöning för dagens prestationer blev att äta kinamat nere i Estes Park som avrundades med en Blizzard på Dq. Sedan åkte vi förbi Safeway och köpte vårt ”lördags” godis som vi tänker ha i bilen i morgon. Innan vi åkte tillbaka till Hotält Mountainview tvättade vi oss i bäcken. Nå, vi skvätta i vart fall ner oss med vatten och tvål i det iskalla vattnet. Det var det kallaste vi någonsin badat i och vi har nog heller aldrig varit upp ur vattnet så snart som ikväll. Imorgon ger oss av mot Grand Junction där vi tar in på lyxmotellet 6 för att ladda batterier, tvätta och framförallt DUSCHA.

En av krigsherrarna

Fredag 26 Juni

Igår när vi kom tillbaka till hotältet visade sig att det storartat stått emot de hårda skurar som gruset långt upp på tältduken vittnade om. Våra saker i tältet var fullkomligt torra och vi kunde krypa ner med böcker, salta kex, dricka och färska körsbär. Innan friden lagt sig och vi kommit till ro var Puffe tvungen byta kläder eftersom hans försök att göra körsbärssylt vida översteg hans förmåga och byxor, tröja och liggunderlag var nerkletat.

Idag var det meningen att vi skulle ta en kortare hike för att i morgon ge oss ut på en 15 km vandring. Vi vaknade båda två” hyfsat” tidigt och klurade vid frukosten över vilken hike vi skulle ta oss an idag. Puffe vill få tag i en kartong som vi kan ha våra torra matvaror och frukten i då det enligt honom ” ligger ett äpple här och en banan där” Att det också ligger ett körsbär under hans byxor sa han ingenting om dock. Under tiden vi åt vår yoghurt rullade stora svarta moln in över bergen och planerna fick ändras innan de ens var till fullo klubbade. Ingen hike idag helt enkelt. Vi åkte ner till Estes Park och köpte is till vår kylbox och begav oss därefter helt sonika upp i molnen med bilen. Dagens bilder får tala för sig själva. I morgon håller vi tummarna för att vår planerade långtur ändå ska bli av eftersom vi annars inte alls hinner hika så mycket som vi hoppats under vår tid här i ”The Rockies”. Ikväll planerar vi grilla lite och bara vara.

Inget väder för en hike

Torsdag 25 Juni

Vaknade "on top of the world" eller åtminstone på höjden av campingen. Dagens program var tänkt att bestå av en vandring upp till "The Loch" -en bergsjö inne i RMNP- och därefter en pizza på Dominos. Ingen ändring i sista stund av planerna. Iväg vi drog i Malibun upp till Glacier Gorge Trailhead. Efter en lyckad parkeringskupp -vilken inte här beskrivas i ord- fick vi plats på den redan överfulla parkeringsplatsen. Man hade lovat 40 % " Thunderstorm"risk och det såg inte bättre ut. Efter att ha jagat fisk med kameran i The Loch och konstaterat att de ovan nämda 40 % höll på att bli till 100 började vi vår återvandring mot vandringsledshuvudet. Vi hann nästyan fram till bilen.Den inplanerade pizzan med peperoni och ananas avnjöts på en parkbänk i tilltagande regn. Efter lite shopping åkte vi till vårt "room" with a view och ägnade oss åt ännu ej utläst litteratur. I morgon planerar vi uppdatera våra fotoalbum en del.

Onsdag 24 Juni

Onsdag 24 Juni

En lång dag i bilen genom Nebraska och Wyoming upp till Colorado. På vägen såg vi en ”Red Tailed Hawk” med sin fångst av orm som seglade över fälten. När bergen äntligen skymtades i horisonten blev vi alldeles varma om hjärtat. Vi har längtat hit. Helt klart trivs vi bra här bland bergen.

Tisdag 23 Juni

Dagen börjades med frukost vid hotältet. Hiken för dagen var nu bestämd till Sunday Gulch Trail som skulle vara ca 3 miles. Dvs 5 km men eftersom vi inte lät oss nöja med det utan lade till en liten runda så fick vi allt som allt en hike på ca 6.6 km. Det låter inte särskilt långt men de första två kilometrarna gick i stort sett rakt utför bergsidorna där vattnet ömsom sipprade fram ömsom bildade vattenfall. Härefter planade hiken ut någon kilometer innan den till slut gick brant uppför innan vi var tillbaka vid den lilla sjö vi passerade inledningsvis på hiken.Här erbjöds vi svalkande pustar under det att vi delade på det saftigaste och sötaste äpple vi någonsin smakat En labradortjej kom släntrande nybadad och ullig som bara labradorer kan vara och en kelstund var given! Myyyysigt!! En sväng tillbaka till Rapid city för att handla och sedan ett besök på en djurpark som hade alldeles för många björnar och bjöd på en skymt av en livs levande timberwolf. Vargvalpar i ett hägn som påminde mig så mycket om Birka att jag började snyfta av saknad innan vi väcktes och lämnades med frågan var dessa små valpars föräldrar befann sig och varför var inte valparna med dem?? Ett stopp i Keystone och sedan nattade vi då vi i morgon beger oss av tidigt. Vi ska till Rocky Mountain och Estes park där vi tar in på Hotält MountainView.

Måndag 22 Juni

Vi sov länge innan vi klev ur sängen i morse. Idag hade vi inte så långt att åka. Bara tre mil till vår campingplats i Keyston. Därför passade vi på att tvätta både bil och lortkläder innan vi gav oss av. Nu är vi ju långt ifrån alltid överrens med vår gode vän och navigatör Tomtom även om Puffe gärna vill tillskriva honom mycket av äran för att vi hittar fram överallt. Efter att ha påpekat att ”privat road” och ” no trespassing” betyder att vi inte är hjärtligt välkomna och därefter velat sjunka genom jorden då Puffe, av markägaren blev övertygad om att tomtom hade fel, hittade vi efter lite om och men rätt.

När tältet var uppslaget och bäddat gav vi oss av för en kort hike över prärien i Custer State Park. Puffe den lyllosen fick sin stig korsad av en orm som jag bara fick en kort skymt av. Ingen skallerorm dock till det var färgen fel. En hjort blev uppskrämd men annars vilade friden över oss till dess en liten familj kom farande bakom oss med tjo och tjim. Tillbaka vid bilen slängde vi oss iväg då vi insåg att också deras bil var registrerad i Massaschusetts. Bergis ville de prata lite ”Statesgrannar” emellan. Men vi är ju svenskar så ”umgås” är inget vi prioriterar.=) en tur runt parken ich vi skådade buffel, pronghorns, burros och präriehundar. Vackra insekter och fåglar därtill. På kvällen en tur till Keystone för en latte och därefter en grillad korv vid tältet. Imorgon en längre hike som ännu inte är determenterad. Saknar er där hemma. Massor!!

Söndag 21 Juni

Jag hann inte mer än somna innan Puffe väckte mig mitt i natten för att vi skulle hinna köra över prärien och en Scenic byway med inslag av indianernas historia som röd tråd. Vi har idag besökt en urgammal indianby och Sitting Bulls nuvarande gravplats. De stora indianreservat som vår väg ner till South Dakota tagit oss genom har gett mig en mer nyanserad bild av indianerna än den som jag fått av tidigare besök vi gjort i reservaten nere kring Monument Valley. Här gick välskötta djur i enorma beteshagar och på farstubroarna låg välmående hundar med glansiga pälsar. På andra tomter busade hundar med sina leksaker och barnen såg rena och glada ut. Skolorna var välbyggda och omgivna av omvårdade skolgårdar. Prärien var oändlig och det är inte svårt att förstå att det måste ha tärt på tålamodet att ta sig över dessa aldrig upphörande gröna kullar med sitt svajande gräs med häst och vagn. Mitt i allt detta ringlade sig Missouri river sig fram för att så småningom möta upp Mississippi. I Deadwood, som vi besökt tidigare, gjorde vi ett kort stopp för att lägga blommor på Calamity Janes grav. Lunch på en rastplats bestod av grillad korv och Hasch Browns som Puffe så läckert rörde ihop över gasköket. Vidare ner till Rapid City där han vann en glass för att först ha hittat en Safeway på den här resan. Lite sur är jag allt för det eftersom det alltid annars är jag som uppmärksammar vad som finns längs vägkanterna. Men det är svårt att slå en shoppingkung. Puffe är ju som bekant medlem i de flesta stora shoppingklubbar värda namnet. En stund i solen vid poolen innan vi nu ska söka upp en Starbucks för en kaffe. I morgon ger vi oss ut i naturen igen och ska hika lite i Custers State Park och tälta ett par nätter i Keystone.

Dagens tema har varit indianer

Lördag 20 Juni

Vi hann inte långt innan vi var tvungna stanna vid vägkanten igen men denna gången behövde jag inte rädda sköldpaddan. Det visade sig nämligen vara en snappersköldpadda som lagt sig i vägrenen för att lägga ägg. Ja, även bortsett från det är det inte att rekommendera att ta i dem utan handskar då de är hemskt snabba, viga och biter ganska duktigt där de kommer åt. Så jag tog ett par bilder och lämnade henne sedan ifred med sitt äggläggande och hoppades att de små nya snapprarna hittar rätt väg ner till den intilliggande dammen. Plötsligt dök en av statyerna upp längs med vägkanten, det finns fyra olika varianter av dem, men inte heller den här var den rätta.  Idag lämnade vi Minnesota och körde in i Fargo som ligger i North Dakota. Här körde vi ner till den översvämmade Red River och åt frukost på en gräsmatta som normalt ligger intill en väg men nu alltså var en strand. Dagen bestod mest av bilåkande och slutade i Bismarck på motell 6 där vi solade en stund vid poolkanten och sedan drog in till stan för ett besök på Apple Bees. Usch, vi ska aldrig äta mat en gång till…I morgon drar vi via Deadwood vidare till Rapid City.

Bäst att hålla fingrarna i styr...

Fredag 19 Juni

Ett besök i Bemidji bekräftade våra misstankar om att vi inte skulle hitta rätt staty idag heller men parken den stod i bjöd på härliga omgivningar att äta frukost i så det gjorde vi. Vi stack sedan vidare till den plats som lockat oss upp hit till mygglandet som vida klår de norrländska viddernas. Vi har nämligen valt att besöka den plats där Mississippi föds, vid Lake Itaska. Här vadade vi över den yttepyttelilla rännilen som snart har växt sig så enormt stor att man endast med båt kan ta sig över henne. När hon blivit betydligt äldre än hon är här kommer hon att inhysa stora krokodiler i sina strömmande virvlar. Men inte här där hon kluckar fram över gruset och svalkar solvarma tår som dristar sig till att korsa hennes väg. Men också här huserar myggen och vi blir inte särskilt långvariga innan vi ger oss in till bygden för en kaffe latte på Caribou cafe och lite vykort skrivande. Vi handlade också med oss lite grann att grilla mot kvällen. Lite grillning och sedan lite av den godispåsen som vi tagit med hemifrån i en skål ut på bryggan blev vårt midsommarfirande. Myggen var betydligt skonsammare idag än igår men deras gamla synder kliar något otroligt och det ska därför bli skönt att få ge oss av i morgon mot Fargo och sedan Bismarck och ett Motel 6. Dom lämnar lampan på för oss.

Puffe korsar Mississippi innan hon blir honom övermäktig

Torsdag 18 Juni

På vår väg till Leech Lake försökte vi hitta den staty som finns med i filmen Fargo men hur vi letade tycktes vi inte hitta rätt. När vi efter mycket kringlande omständigheter och många vägvisande pekfingrar senare hittade fram visade det sig vara fel staty vi hittat. ”Vår” staty fanns inte i Brainerd utan i Bemidji. Så något besvikna gav vi oss vidare för att hitta vår campingplats.  När vi närmade oss såg jag en sköldpadda på vägen och naturligtvis tvingades Puffe stanna invid vägkanten för att jag skulle kunna lyfta den åt sidan. Samma procedur upprepades en stund senare och Puffe undrade nog stilla om vi aldrig skulle komma fram till vårt mål men som tur var fanns inte fler sköldpaddor som behövdes räddas på vår rutt. Ganska häftigt att här finns vilda sköldpaddor som vi hemma har i akvarium. Väl framme blev vi välkomnade av en miljard mygg och på några minuter var vi fullkomligt sönderätna. Puffe satte upp tältet under tiden jag tog skydd i bilen och sedan bäddade jag medan Puffe gjorde upp eld av den ved vi inhandlat, inte på lokala puben men hos den lokala handlaren strax intill. Boken som jag hade med mig från Sverige var snart utläst och det verkade inte som vår vistelse här skulle bli särskilt varierande om myggpopulationen inte minskade drastiskt. Vi kröp till tälts ganska tidigt och hoppades på att morgondagen skulle vara mindre myggig. En stund efter vi bäddat ner oss blev det ruskigt varmt och helt vindstilla så svetten riktigt lackade. Så plötsligt hördes en kraftig vind närma sig genom träden innan ett ruskigt oväder var precis över oss. Det gick från att vara dagsljus till kolsvart natt på bara någon minut och vi vågade helt enkelt inte ligga kvar i tältet utan sprang ut och satte oss i bilen. När det blixtrade lös omgivningen upp som vore det ljusan dag ute och mullret som kunde hålla i sig upp emot någon minut kom omgående därefter. Vi lyssnade på radion och hörde att de gick ut med tornadovarningar för de omgivningar som vi i befann oss i så vi satt länge kvar i bilen innan vi vågade oss tillbaka till tältet. Efter en blixt som lös upp under flera sekunder och en knall som varade över två minuter bedarrade stormen och allt var återigen lugnt och vi somnade äntligen i våra sovsäckar.

Jag vill ha hjälp över gatan!!

Onsdag 17 Juni

Idag har vi tagit en tur runt i svenskbygderna och besökt några av de platser som Vilhelm Moberg skriver om i sina böcker om utvandrarna. Vi besökte också ett museum som hette Gammelgården där några av byggnaderna från den tiden är bevarade. Det känns lite lustigt att veta att de människor som lever här kan vara svenskättlingar och på håll släkt med oss som nu är här på besök.Här sprang jag på en brun liten labbeflicka som var vänlig nog att låta sig klappas av en av abstinent lidande turist. När vi varit uppe i Stillwater där St Cruix flöt förbi med sitt bruna vatten, "It´s dirty but Stillwater"  drog vi vidare upp förbi Tylors Falls och ner till Lindstrom där Karl- Oskar och Kristina står staty. När vi fått nog av dalahästar och å,ä och ö´n utan prickar for vi ner till "Mall of America" som är världens största inomhusköpcentrum. I källarvåningen finns ett marint zoo och på bottenplan ett tivoli i storlek med Gröna lund. Tro det eller ej men berg och dalbanorna är otroliga härinne. Vi står inte ut så länge där det är sådana folkmassor så vi åt på pandaexpress och begav oss hemåt igen. Nu skulle här minsann skrivas vykort då vi för några dagar sedan handlade frimärken och för ytterligare fler dagar sedan införskaffade vykort. I år ska vi minsann få iväg korten INNAN vi lättar från SF. Ja, det var i vart fall vår tanke för här står vi med frimärken men bortsupna vykort. De står helt enkelt inte att finna!! Ner en sväng till Starbucks för en te och en kaffe latte innan vi kojar för dagen.

Liksom Kristina saknar jag er därhemma!!! Även om äventyret i sig är härligt.....

Tisdag 16 Juni

 

I söndags lämnade vi Niagara falls och fortsatte vår färd västerut genom Kanada för att ta oss till den amerikanska gränsen i Port Huron. Där fick besök i bilen av en tulltjänsteman som rotade och rev bland våra saker under det vi utfrågades om vårt ärende till San Fransisco. Frukten vi hade med oss hann vi näppeligen deklarera innan han hittat den och slitit ur äpplet ur påsen för särskådning. All frukt vi inhandlat i Kanada hade dock sitt ursprung i USA och vi fick behålla vår frukt. Min keps försvann dock och jag var fullkomligt övertygad om att den slunkit ned i fickan på den fräcke tullaren men till min glädje dök den så småningom upp i den numer ganska röriga bakre änden av bilen. Vi besökte det största factory outlet vi sett men hittade inget som var värt att spendera sura dollar på. Vårt mål för dagen var en camping som heter Au Sable på bokningen men i verkligheten Sawmill point. Vi körde därför fel och träffade på huvudrollsinnehavarna till ”Den sista färden” och Muppet show vilka visade oss riktningen vart vår camping skulle finnas ( Banjosarna låg dock utom synhåll).  Detta möte ledde till att det nya utrycket ”Muppet Puppet” myntades och numer nyttjas flitigt i bilen. Tyvärr ( eller egentligen ganska väntat) hjälpte detta möte föga då det faktiskt var precis omöjligt att utröna vad dessa puppets försökte ljuda fram. Som tur var stötte vi på en lokal invånare i en liten ort strax intill som verkligen var behjälplig och ringde runt ett par samtal innan hon återkom ut till oss som väntade i bilen, med korrekta uppgifter och vi kunde leta oss fram till vår för natten jordplätt.  Mötet med de stora filmskådisarna hade dock satt sina spår och jag låg på spänn stora delar av de mörka timmarna i väntan på att de skulle komma smygande och ta oss av daga i tältet.  Så vi började måndagen med att följa Lake Hurons strandlinje till det sund där sjön övergår till att heta Lake Michigan. Där körde vi över bron Mackinac till Upper Peninsula och fortsatte sedan längs med Lake Michigan rakt västerut till vår nästa campingplats. Dagen badade i strålande sol och vi nådde fram ganska tidigt på eftermiddagen så efter vi slagit upp tältet begav vi oss ner till en strand intill och solade och badade. Lyx att få tillbringa ett par timmar utan att vara på väg någonstans. När vi började känna oss lätt vidbrända hittade vi in till Escanaba där vi åt lite kinamat och drack en kaffe latte.  Tillbaka till hotältet insåg vi att vi delade begivelsen för den vackra naturen med ungefär tre milijarder myggor. Känslan av att någon bergsbo skulle komma på oväntat besök höll i sig och jag lyckades nu också skrämma upp Puffe med mina fantasier till den milda grad att han mitt i natten fullkomligt far upp i sömnen och frågar ” Vad är det som händer?” Jag som för en stund lyckats somna mumlar fram ” Ingenting” och somnar om. =) Tisdagen ledde oss på väg nr 8 genom hela Wisconsin och sedermera in i Minneapolis och Tylors Falls. Här uppe ligger ”svenskbygderna” som vi ska besöka i morgon. I natt sover vi på Motel 6 och ska förhoppningsvis inte få besök av någon infödd banjospelande bergsbo.

Sov Gott…

Utsikt från vår campingplats i little Bay de noc

Lördag 13 Juni

 

En dusch och sedan var vi på vår väg upp mot Kanada och Niagara fallet. En super de luxe frulle på Mc Donalds där vi hittade ett free WiFi och skötte lite ärenden. Missade Factory Outlet i Buffalo men hittade å andra sidan en på andra sidan =) Men det var inte mycket att ha förutom att Puffe hittade en supermysig tröja som gör honom extra kramvänlig. Vi handlade lite förnödenheter på ett supermarket och återvände till det motell som ska vara vårt hem i natt innan vi tog en promenad ner till det stora fallet. Det är verkligen mäktigt att stå intill och se och höra den stora mängd vatten som forsar fram för att falla de många metrarna ner i avgrunden. Vi drack en kaffe latte i gräset och vandrade sedan upp en halv km till en del av staden som märkligt nog tycks vara i det närmaste helt öde. Kontrasten är som svart och vit mellan de olika områdena. Vi köpte oss en kinarätt att dela på och vi kunde ha gjort bättre val men valt är valt och svalt är svalt. Nu ska vi slöa en stund på rummet innan vi tar ytterligare en tur ner till fallet för att förundras över naturens nycker och skönhet under belysning. Sedan gissar jag att vi snart därefter kör våra näsor i kuddarna.

Sussa sött…

Fredag 12 juni

 

Vi somnade som två stockar efter vi krupit in i tältet och lagt oss på våra dunbolster men vaknade snart av ett ihärdigt smattrande mot tältduken. Nog droppar det på min fot tänkte jag och låg blickstilla för att verkligen känna efter. Jo, det droppar verkligen..upp och känna efter. Nope…tältet höll allt tätt.  Efter något som kändes som en evighet avtog smattrandet och sömnen trängde sig åter på bara för att försvinna i ett nytt smatter någon timme senare. Nog droppar det på min fot…men nej, tältet höll tätt. Slumrade vidare en stund till men rycktes upp till verkligheten då Puffe vid 06.30 utbrister ”tältet har nog fått vad det tål snart” och med det var det bara sätta fart. Puffe sprang i kalsongerna upp till bilen och monterade på sig regnkläder för att fälla innertältet under yttertältet och jag packade ihop sovsäckar och annat mindre vattentåligt i väskan. När vi en halvtimme senare var på väg hade vi lyckats med bedriften att i hällande regn få allt innehållet i tältet torrt och bärgat till bilen.  Yttertältet och Puffes regnkläder var vad man här skulle kalla soaking wet. Vi körde nu mot Vermont och Burlington där vi fyndade lite presenter hem innan vi fortsatte över lake Champain med färja för att återigen vara i staten New York när vi körde iland på andra sidan. På vägen genom bergen i norra New York hade Puffe den stora lyckan att få se ett bergslejon korsa vår väg men jag slumrade ju så klart och missade hela eventet som fortgick under ett par sekunder. Men ja ä int bitter!! Vi höll oss längs småvägar fram till Syracuse där vi hade bokat Motel 6. Väl framme torkade vi tältet i solen som nu kikade fram och arrangerade om vårat bagage för en mer anpassad åtkomlighet till det som vi har användning av just nu. Därefter dök vi helt enkelt i säng och somnade som klubbade oxar.

Torsdag 11 Juni

 

Vaknade ledbruten efter att ha sovit på ett tunt luftlöst liggunderlag (Ska aldrig äta madrass en gång till) bredvid Puffe som sovit som en prins. Efter en varm dusch och inpackning i bilen var vi strax iväg på vår fivestates day. Idag befann vi oss nämligen i inte mindre än fem olika stater. Connecticut, Rhode Island, Massaschusetts, New Hampshire och Maine. När vi hämtat vatten ur Atlanten uppe i Maine gav vi oss av västerut mot New Hampshire igen. Här letade vi oss upp i bergen till White Mountains och Mount Washington som är områdets högsta berg. På  vår väg såg vi en stor älgtjur som lurade i diket men som strax begav sig av in i de stora skogarna igen. Tyvärr var det redan för mörkt för att ta några foton och inte ens vårt finaste objektiv klarade av att reda ut en skarp bild på kungen. Framme vid vår campingplats såg det till en början ut som vi skulle vara de enda människorna i området men det visade sig strax vara åtminstone ett par friluftstokar till ute. Här råder nu björnland igen men det räckte med att förvara våra lukt och matsaker i bilen. Inga Yosemitekonster hos björnsläktet i de här bergen ännu i vart fall. När tältet var uppslaget smaskade vi på cinnamonbabkan ( Det fanns choklad också men vi VILLE ha cinnamon) som vi inhandlat i butiken intill den REI som löste problemet med liggunderlag. Tyvärr fanns inte heller där allt vi sökte. Plötsligt blinkade det till i träden ovanför oss och vi var tvungna att titta riktigt noga och länge innan vi förstod att det var ”fireflies” som flög omkring i trädkronorna ovanför oss. Mäkta imponerande vad naturen kan åstadkomma. Nu ska två trötta globetrotters krypa ner i säckarna för att vara redo för nya äventyr.

Sov Gott….

Usa eller hemma i lapphelvetet??

Onsdag 10 Juni

 

Vi vaknade utvilade vid 7 tiden i morse och för första gången var jag klar före Puffe och då inte bara med att kliva upp. Jag hade duschat och packat ihop min del av bagaget innan den annars så pigga Puffen hade kommit ur lakanen. Vi åt resterna av pizzan till frukost och gav oss ut i vad som från vårt rumsfönster såg ut som en grå men torr dag. Vårt rum låg på 16 våningen men eftersom våning 13 inte finns blir det ju då egentligen på våning 15. Från vårt rum såg vi alltså inte det fint strilande regnet som föll och var därför inte förberedda då vi klev ut från lobbyn. Som tur var hade Puffe den rådige sett att det fanns paraplyer till utlåning i receptionen så vi kunde strax bege oss ut i vimlet och den 96 % luftfuktigheten upp till Central Park. Vi tänkte oss nämligen en promenad innan vi blev hämtade av en shuttlebuss ut till New Ark för att hämta upp vår hyrbil. Det var verkligen en överraskning som väntade mig då vi klev över gatan och in i parken. Kontrasten var lika stor som om man med fem kliv tog sig från Sergels torg och ut i Tyresta nationalpark. Efter en promenad i storskogen återvände vi till hotellet för att hämta våra väskor och lämna New York bakom oss.  På New Ark fick vi då förenas med vår ”springare” för de kommande 5 ½ veckorna. En Chevrolet Malibu med obestämbar färg som går åt det silverbeige hållet och som rullat futtiga 400 mil före vi fick vantarna på den. Det är en härlig känsla att återigen rulla fram på de Amerikanska vägarna. Ja, det ser verkligen annorlunda ut här mot de tidigare resor i USA som jag gjort (Puffe har ju varit lite varstans i USA) och det är lite svårt att förstå att vi faktiskt inte är hemma. Om vi bortser från alla skyltar som finns överallt ser omgivningarna mäkta svenska ut.  På vägen mot vår camping stannade vi till på ett REI eftersom ett litet missöde inträffat och min älskade röda Haglöfs ligger kvar hemma men de hade inte vad vi sökte, varken det ena eller det andra. Vi for vidare mot nya djärva mål och hittade en alldeles utmärkt ersättare för den gamle trotjänaren, en blå underbart mjuk Marmot, på en Dick´s sport. Wendy´s i Putnam fick bistå med middag innan vi slog upp tältet på vår site nr 19 i West Thompson Lake Recreation Area. Här upptäckte vi att det liggunderlag jag lånat av Jompa inte alls håller luften…*Suck* Men  helt otroligt nog består faciliteterna av vanliga toaletter OCH dusch med hör och häpna…varmvatten…

Sov Gott …

 

 

Naturen påminner väldigt mycket om den svenska här i den nordöstra delen av USA

Tisdag 9 Juni

Jag trodde jag drömde att det åskade i natt men när jag vaknade visade det sig vara i allra högsta grad verklighet. Regnet formligen vräkte ner och det var rena rama kaoset ute. Vi hade bestämt oss för att besöka Ellis Island idag. Det är en liten ö som ligger i Hudson floden mellan New Jersey och New York. Först frukost på hotellet och sedan på med regnkläder innan det bar av. Väl nere i hamnen köpte vi biljetter och ställde oss i ledet för att få kliva ombord på båten som skulle ge oss en tur runt frihetsgudinnan och sedan avlämna oss på vår ö. Den här ön har spelat en stor roll för de människor som emigrerade hit i slutet på 1800 taletoch början på 1900 talet. Det var nämligen hit de fördes för att genomgå en rigorös kontroll innan de släpptes in i landet och de som inte klarade av kontrollen sattes på en återresa tillbaka till ursprungslandet. Ön har kallats Hoppets ö men också Tårarnas ö beroende på hur det gått för de familjer som anlänt dit.För oss som skulle besöka ön väntade en lika rigorös säkerhetskontroll som vi genomgått på flygplatserna. Tyvärr var dessa säkerhetsvakter inte alls lika trevliga som de vi mött då. USCH på dem!!😠
När rundturen på ön var färdig tog vi oss upp till Chinatown för en lunch och därefter en frisersalong. Ja, jag klippte mig på en frisersalong i Chinatown och språkförbistringarna lät inte vänta på sig. För det första KLIPPER dom inte håret, de SKÄR av det. För det andra är två cm inte lika långt på svenska som på kinesiska och därför är mitt hår numera betydligt kortare än det var igår. Puffe uppmuntrar dock och säger att det är snyggt.Vi åkte sedan tunnelbana hem till hotellet och vilade en stund. Internet som i morse inte alls ville vara med och fick oss oroade över att det kunde vara fel på vår dator visade sig återigen vara i funktion. Skönt!! Efter en kort stunds vila drog vi downtown igen för ett besök på Macy´s, världens största varuhus , där vi gick vilse. När vi hittat ut därifrån tog vi en kaffe innan vi letade oss hemåt igen för en bit pizza från kvarterets pizzeria. Som alltid då vi äter pizza här blev det pepperoni och ananas. Nu ska vi strax lägga oss för natten eftersom vi i morgon börjar vår resa västerut genom att åka nordost upp i New England och kommer att campa några dagar på vår väg. Connecticut är vårt nästa stopp på resan.

En kaffe latte på Times Square. Sprakande färger och ett pulserande stadsliv.

Måndag 8 Juni

Resan till JFK New York gick förvånansvärt snabbt och smärtfritt. Värre var det att med Metron ta oss till vårt Hotell på Manhattan med allt bagage.Som tur var var vår tunnelbana rätt folktom och det bökigaste blev att släpa alla väskorna upp för trapporna när vi väl var framme. Någon hiss gick inte att finna. Hotell Salisbury som vi ganska svettiga nådde bara 2 timmar efter landning visade sig vara ett klipp. Vi har här ett toppenrum!! Näst intill lika lyxigt som de hotell vi bott på i Las Vegas faktiskt. Vi var dock ganska trötta på grund av tidsförskjutningen och orkade inte med så mycket mer än att installera oss och smita ut för att köpa lite mat på en närliggande kinaresturang. Vi tog maten med oss till rummet där vi åt för att sedan däcka båda två. På natten väcktes Puffe av klockradion vilken han stängde av för att somna om. Vilka knappar han den HÄR gången tvunget fingrade på är det ingen som vet men han väckte i vart fall mig vid "niotiden" och talade om att det fortfarande var mörkt ute. Ja, det måste så fall bero på att vi inte är så långt norrut som hemma då svamlar jag sömndrucket. Nå, det var bara vakna upp för vi ska ju ta tillvara på dagen som vi vet. När vi båda var klarvakna inser plötsligt Puffe att han måste ha råkat ställa OM klockan då han stängde av radion. Så istället för att ha blivit väckt vid nio hade jag nu blivit väckt vid halv fem. Vi la oss och klev sedan inte upp förrän kl var nio på riktigt. Vi åt frukost på hotellet och begav oss sedan av för att vandra på Broadway. Vi tog oss igenom kvarteren i Little Italy in i Chinatown och här åt vi middag. Vi blev grundligt lurade på priset och fick betala säkert en tredjedel mer än vad som var skäligt men maten var god. En glass på New Yorks motsvarighet till Lilla Glassfabriken gav oss ork att vandra fram och tillbaks över Brooklyn Bridge och vidare ner till den plats som så tragiskt utsattes för terroristattacken den 11 september 2001 och som nu är döpt till Ground Zero. Här är verksamheten dock i full gång för att återuppbygga en ny skyskrapa. Till slut nådde vi Battery Park som ligger nere vid Hudsonfloden och här tog vi så småningom tunnelbanan tillbaka till Central Park för komma tillbaka till hotellet.En tupplur och sedan ut i den färgsprakande staden igen då vi återvände "downtown" för att ta oss en kaffe latte. Slurp!!

Ground Zero