Dagbok 2019

Måndag 22/7

Vi har nött på löpbanden och solstolarna på förmiddagarna, besökt buffén på M och den höll väl ungefär samma status som Wynn’s. Lotus of Siam har fått ännu en chans och maten var snäppet bättre vid andra besöket. Två turer upp till Lake Mead men bara en var lyckosam då vi glömt vårt NP kort hemma på hotellet. Gång två var det med varje fall och båda turerna fick vi se big horn sheep på nära håll. Bara det var värt resan.

Idag har vi sprungit på morgonen, solat och poolat hela dagen med paus för lunchbuffé här på Orleans. Nu är dessvärre sol och pool delen av resan över och i morgon drar vi mot Yosemite med mellanlandning i Bishop. Det är mao dags för att slå upp hotältet och dra ut på lite hiker igen innan vi avrundar årets resa i San Fran. Men innan dess lite vitlök på festivalen i Gilroy som vi missat sedan vi valde bort den första året vi var här tillsammans 2006. Nu njuter vi sista kvällen här i Las Vegas.

Over & Out

Tisdag 16/7

Frukost på rummet ( ekar det här inne?) och sedan löpbandet. Är det ens möjligt? Det gick ÄNNU bättre och snabbare idag. Hoppas verkligen vi orkar upprätthålla den här konditionen hemma i vinter, vi har ju ett minst lika bra, om inte till och med bättre band hemma att nöta på.

Idag blev det inte lika lång stund vid poolen och vi testade Wynns buffé för första gången. Den får väldigt olika betyg av oss,  5 hummersoppor av Puffe men bara 2 av mig.

För den som är ok med att äta saker vars namn inte går att vare sig uttala eller identifiera ingredienserna i verkar det vara en toppen buffé. För oss andra not so much och åtminstone jag har varit där för sista gången.

Vi åkte och slappade på rummet innan vi åkte för att fylla på frukosthyllan i kylen.

sedan tittade vi när Chris Kläfford tog sig vidare i Americas got Talent, hur nu det hänger ihop. Oss veterligen hör han hemma i Lindesberg,Sverige men allt är inte logiskt over here.

Over & Out

 

Måndag 15/7

Inget löpband idag men en frukost buffé på Orleans. Idag var middagen planerad och bord bokat på Lotus of Siam kl 18.00. Exakt heeeeela dagen låg vi vid poolen och det var inte med mycket till godo vi kom till restaurangen. Vi vet inte riktigt om det är vi som vant oss vid högre kvalitet på det asiatiska köket eller om det är så att vår favoritrestaurang levererade sämre än vanligt. 3 riskulor är verkligen under tidigare betyg. Nya lokalerna hjälpte inte upp men på fredag får de en ny chans.

Ingen glass ikväll heller, traditioner ska inte brytas Puffe! Oavsett vad klockan är!

Over & Out

Söndag 14/7

Frukost på rummet och sedan en sväng på löpbandet, det gick ännu bättre idag. Sedan fortsatte vi dagen i sann LV anda. Idag åt vi Flaming Fajitas på Flaming Fajitas, någon drack kanske en frozen margarita men ingen minns. Vi tog bilen ner till TI och promenerade över till The Link och åt glass på Ghirardelli, shit vad folk! Jag står inte ut när människor kommer så nära inpå att de hela tiden nuddar vid mig. Det blev retur bilen och vi åkte och tittade på planen som landade istället. Tyvärr missade vi 19.20 landningen av 747 Boeing från British Airways men såg många andra fina plan. Proppmätta slappade vi sedan på sängen och ingen vinstglass idag.

Over & Out

Lördag 13/7

30 minuter på löpbandet gick plättlätt, verkligen plättlätt och fort. Sedan upp på rummet och byta om för lite sol och poolande. Läser och löser korsord och tar ett dopp däremellan. Mat på Weera Thai som får tre pinnar. Kylskåpet levererades idag och ingen fick sina fiskar varma.  Puffe tog en sväng och tossade lite dice. När det gått bra brukar han ha med sig en kula glass från Robbin Basket och den var god.

Over & Out

Fredag 12/7

Nya vandrarpartners

Igår var en lång transportsträcka och vi ramlade i säng på vårt rum på Orleans.

Idag åt vi vår vanliga ”hemgjorda” frulle på rummet och bestämde oss för att hoppa över löpbandet och gå direkt på solander och poolandet. Så det gjorde vi hela fm och en liten bit på em också. Sedan började hud och mage klaga, den förra på solen och den senare på brist på näring. Det blev en buffé på Orleans och den får 3 majskolvar. Puffe tyckte det fattades för mycket ingredienser för att kunna göra en riktig Phò och kinamaten lämnade en del övrigt att önska. Kokta majskolvarna höjde upp betyget liksom lasagnen, synd man blir mätt så fort.
Lagom mätta har vi avverkat ett besök på Bass Pro Shop och södra outletet, där vi hittade mina nya vandringskompisar som jag letat och Puffes nya låga hikers som han inte visste att han letade. Det norra har dom fått hybris på och tar 50 spänn i p avgift från första minuten. Aldrig i livet sa vi och åkte därifrån, det får bli en annan gång när vi tänkt oss besöka fler än en butik.
På väg hem från walmart stannade vi och gjorde en plain plane spotting vid flygplatsen. Det går att parkera utanför start och landningsbanorna så man på nära håll kan se planen lyfta och landa. Här blev vi ståendes en stund och vilken mäktig syn det var när en Boeing 747 från British Airways kom in för landning. Vilken gigant bland giganter! Bara två till innan vi åker!?! Bara två till!?
Visst sa Puffe och jag kan inte hjälpa det men det var nästan lika upplivande som att stå vid railen på galoppbanan när startfältet dundrar förbi i full fart. Hit ska vi försöka komma igen innan vi åker ifrån LV.
Väl tillbaka på Hotellet kom vi inte in på rummet, Da Fack? Då vi bokat rummet i olika bokningar hade vi inget aktivt kort till dörren. Puffe vände på en klack och ordnade upp saken. Inget kylskåp synes än och i morgon får någon sina öron varma om inte vår yoghurt blir kall.
Nu väntar en inbjudande säng.
Over & out

Onsdag 10/7

Dagarna har flutit på i sakta mak. Vi har legat vid poolen och läst, löst korsord och studerat kolibrier som kommit för att dricka vatten ur fontänen. Vi har ätit sund frukost bestående av yoghurt, färsk frukt och kaffe. 

Tamaleshaket har fått ett återbesök men dessvärre var alla bönorna Puffe åt inte helt ok. Efter maten var det retur hotellet ganska omedelbart och där blev vi resten av dagen. Efterföljande dag var något bättre men inte helt bra. Panda Express gick ner men sedan var det inte mycket mer än så. 
Idag vaknade Puffemannen på ett strålande humör och var sig själv på pricken igen. Frukosten slukades som vore det mormor som låg på faten. Vi drog till en mexikansk resturang och tryckte i oss kycklingfajitas med god aptit. Vi har ikväll ätit jordgubbar och glass på vår uteplats. Eftersom de kom på att de skulle renovera badrummet i grannlägenheten blev vi uppgraderade och har senaste två nätterna bott i en svit med egen uteplats. Vi har ett alldeles eget citronträd utanför dörren och över trädgårdsplattorna springer små roliga ödlor hit och dit. 
En varsin corona med lime och sedan packade vi ihop våra utspridda tillhörigheter, imorgon bär det tyvärr av härifrån. Från en solstol till en annan, Las Vegas, here we come!
Over & out

Lördag 6/7

Upp och hoppa morronloppa! Innan frukostbuffé besökte vi fitnessrummet för att motionera våra löpardojjor. Det finns tyvärr bara ett löpband så vi får turas om. När Puffe springer nyttjar jag motionscykeln och vice versa. Jävlars så bra det gick och vi gick nöjda med oss själva till frukosten efter att ha sköljt av oss svetten som vi badade i. Vi åt med förstånd även om de dingnande borden bjöd in till  frosseri och därefter började vi spåna hur vi ska göra med San Diego.  Vi är helt ense om att vi har det oförskämt bra där vi nu befinner oss men lät frågan anstå till eftermiddagen.

Vi åkte ut i öknen till en park som har många av de djur ooch växter som finns i de här delarna av USA och i norra Mexico. Där strosade vi nästan hela dagen och stannade länge och väl i  den byggnad som lockar oss mest när vi är här. Kollibri voljären är en oas och Puffe fick nästan slita mig därifrån. Sitta och studera alla djur kan jag göra länge och fåglar ännu längre.

Det har varit hett hela dagen trots att himlen varit beslöjad av moln och vi var inga stjärnor på att dricka ordentligt direkt. Så när vi återvände till bilen klunkades det friskt.

Puffe hade tänkt sig kinakäk idag men resturangen som han hade i åtanke imponerade inte på honom när han kom in.  Så det fick bli Panda express som stod för middagsmaten idag och jag klagar icket.

Egentligen borde vi åka och tvätta  men det skiter vi i till  förmån för att rita  och glo på pokerparti på tv. 

Vi  har bestämt oss för bli  där vi är och har avbokat San Diego. Det får bli en annan gång helt enkelt och vi är helt tillfreds med det beslutet.

Over & Out

Fredag 5/7

Idag har vi suttit i bilen större delen av dagen. På em  kom vi fram  till Tuscon och checkade in på Lodge On The Desert. Vi har en casita som vi haft en gång tidigare när vi varit här men jag tror vi uppskattar det ännu mer den här gången. Vi älskar att sova i vårat tält men det är slitigt också. Ingen toa, sten under kudden, saker i bilen som man helst velat ha i tältet men inte kan för det är eftertraktat för björnar. Ingenstans att tvätta sig ordentligt o.s.v nu är lakan en lyx helt enkelt.

När vi checkat det som skulle checkas drog vi till vårt tamales hak fast på annan plats eftersom den på vår plats slagit igen under tiden som vägen utanför breddas.Det smakade lika bra på nya stället och vi lär dyka upp där igen under våra dagar här. Det har varit två stora jordbävningar i södra californien dit vi ska om några dagar. Det känns inte så roligt att åka dit längre men havet drar.

En kväll vid poolen och sedan drog sängen.

Over & Out

Torsdag 4/7

Idag har varit en transportsträcka och vi "firar" 4 juli i  Holbrook och bor på motell. Vi är nu på väg till Tuscon och har en lång dag i bilen också i morgon

När vi nått fram till vårt motell packade vi om oss och åkte till Petrified Forrest NP och tog en hike där också och tittade på de vackert glänsande förstenade trädstammarna. På vistacenter hade dom en utställning om de fossiler som hittats och där fastnade vi en lång stund. Vi brassade käk av resterna från våra fajitas, mums, Puffe är mästerchief!

Körde en bit längs den gamla Rout 66 som går genom parken och åkte sedan tillbaks till rummet och sängen.

Over & Out

Onsdag 3/7

Det blev inte mycket sova inatt för den där kepsincidenten bet sig fast, hårt. Dock kändes det mycket bättre när jag pratat med kepsägaren i egen hög person och då infann sig också sömnen framåt småtimmarna.

Inatt ska vi tälta vid Haviland, det blir sista hotält natten för ett par veckor. Nästa gång vi slår upp det blir i Yosemite NP  efter sol och pool delen av den här  resan. På väg till nattvilan  stannade vi till vid Black Canyon NP och tog en hike längs ravinen. Helt sant var nu inte det för Puffe hikade längs ravinen medan jag klättrade tätt,tätt längs ravinväggen.

När en Applebee´s dök upp längs vägen bestämde vi oss snabbt för att vi var värda deras käk idag.  Två kyckling fajitas hittade vägen till vårt bord och hälften hamnade i magen. resterna i en doggybag, här förslösas intet.

Vi fick fatt i en mycket fin sovplats och det enda abret är dessa förbannade mygg. Vi håller oss i tältet till vi slår igen ögonen.

Over & Out

 

 

 

Tisdag 2/7

Sista vandringen ihop, Tack för alla hiker.

Vi lämnade idag parken och skulle ta oss över Cottonwood passet till vår nya lägerplats. Passet är resans höjdpunkt med sina ca 3700 möh. Högre än så här skulle vi inte komma på resan men vägen var closed, passet var stängt! Vi kunde inte komma fram vår tänkta sovplats! Vi kunde dock köra vägen upp till the summit och därifrån tog jag en solohike upp på ca 3800 m. Puffe hade inte kängorna på och gav som vanligt vika för lite snö. Inte jag! Det gick rasande fort upp och utsikten var andlöst vacker. Här satte jag mig och skulle suttit kvar tills livet mötte döden om det inte varit för att Puffe satt där nere och väntade på mig.

När lungorna började värka och huvudet började kännas lätt insåg jag att det var dags för retur om det alls skulle bli någon sådan. Så jag samlade ihop mig, snörde på skorna igen och slet mig från stegen till himlen. Snart kom jag till den plats jag gjort den största stigningen på och undrade hur i allsindar jag skulle ta mig ner, det var ju tvärbrant! Det gick med livet som insats och sedan var jag strax nere i bilen.

Lycklig satt jag brevid Puffe medan han styrde oss ner mot hotellet som blev plan B idag.

Lycklig till han frågade mig var jag gjort av Jompas keps och jag insåg att den låg kvar där jorden möter himmel och det var alldeles försent att vända om.

Förlåt Jompa! Jag är SÅÅÅ otroligt ledsen!

Over & Out

Måndag 1/7

Det är surt i lägret. Vi har svårt att enas om vad vi kan göra med våra planer. Puffe vill INTE gå ner men kan av någon märklig anledning tänka sig att gå upp till Odessa från Fern Lake TH och sedan ner igen.

Alltså! Jag kommer ALDRIG ORKA utbrast jag. Den vägen är MÖRDANDE grym.

Så vi gick den!

Upp och ner på rekordtid. Det här är andra gången vi är stort imponerade av oss själva den här resan. 1.5 mil ToR med en stigning på 650 m och målet på 3100 möh.

Inte ett PIP och inget flåsande.

Målet, Odessa Lake var vackrare än någonsin med sin vita skrud lagd om sig. Här blev vi sittande en stund och det var så värt ALLT!

Himlen var blå på nervägen och vi kom undan helt torrskodda. Väl  nere i dalen dock kunde vi se och höra hur åskan tog ut sin vrede på vad som nu kan ha retat den.

Nu var vi mer än mörade, typiskt att vi tog ut pizzan i förskott! Nu måste vi ju grilla KÖTT, det är gott! Grillat över glöden i eldstaden med potatissallad till och en varsin öl. Det var vi värda!

Tur att vi kunde komma dit vi kommit hit för att komma.

I morgon säger vi adjö till RMNP för den här gången och åker nöjda härifrån.

Over & Out

Söndag 30/6

Repris från igår och nog om det! Vad hittar vi på idag?  Igår fick vi nys om att trailen vi kommit hit för att göra kanske inte är framkomlig pga av snö och is. SUNK! Vi vill gå från Bear Lake och ner till Fern Lake Trailhead. Vi har gått den i snö tidigare men av någon anledning känns det som det kan vara ännu mer nu.Om den nu  ändå inte blir av kan vi göra en annan lite tuffare  hike idag och behöver inte "spara" oss inför imorgon. Så vi tog oss an Gem Lake. Puffe var stark som en oxe men jag pep som en mus. Mitt högra knä värker och det var varmt som ända in i ryska helvetet.inte fan kan jag minnas att den var så sjukt tung! Björnskit på trailen och björnbällran släpptes lös. Här ska ingen överraskas minsann! Bita ihop är vi bra på båda två men den här gången var det mest jag som behövde bita men vi kom upp  som ett team as always. Vi hann inte sitta lång stund förrän mörka moln drog in över bergskammen. Nu var goda råd ganska dyra. Det går fort när vädret växlar humör uppe i bergen. Vi hann precis påbörja nerfärden när det mullrade igång bakom oss och vi hann nästan, men bara nästan, ner innan regnet kom ifatt oss. Det går fort för en åskrädd, ont knä eller inte. 

Vi brukat ju äta en pizza efter de där mastiga hikerna men nu såg det ju inte ut att bli någon sådan så det fick bli idag istället.Vi åt hälften och imorgon blir det rester till frukost.

Vi är inte helt sams om hur det ska bli imorgon. Puffe Förnuftig vill inte och jag ska/vill/tänker, ja ni fattar. Vi får se är läget när vi kryper ner i säcken.

Over & Out

Lördag 29/6

Nu är det frukost! Som vanligt har Puffe lyckats smyga sig upp och ur  tältet obemärkt och fixat fram frukost. Yrvaken ramlade Trötter ur tältet och blev förvånad över att hon kunde ta sig till kaffet utan större ansträngning.Höghöjdsträning i sömnen? Det vore något det. Faktum är att vi är förvånade över att vi idag kunnat springa upp och ner för backen utan större besvär alls. Vi var så starka att vi satte oss i bilen och körde upp till Bear Lake Trailhead och tog oss för fot upp till Emerald Lake.Va? Är vi redan framme utbrast vi när vi såg den delvis istäckta sjön. Vi pausade en stund vid stranden och njöt av bergen som omgav oss. På ena sluttningen kunde vi se spår efter en björnmamma som lämnat sitt ide med två ungar i släptåg. Puffe undrade var de kunde ha tagit vägen där spåren slutade och bart stenröse började.Ja du! Svarade jag. Mamma är på den sidan om oss och ungarna där på den andra, vi skrattade båda två men innerst inne hoppades vi verkligen att jag hade fel. Puffes skor satt som en smäck och nervägen gick lika lätt som upp. Mat på "vår" Kinaresturang och fire and ice på Safeway. Eftersom vi åt tidigt hann vi ta en tur upp på tundran och till den plats vi tog vårt bröllopskort ockå och när vi kom ner därifrån var vi hungriga igen så korvgrillningen fick en andra chans och den här gången fick vi bra korv och ingen smetsom sist. Alla stannade kvar ;) Ett par corona fick offra sig och beblanda sig med lime innan de slank ner efter korven. Eldstaden glödde ända in i svarta natten.

Over & Out

 

Fredag 28/6

Det ser ut att bli regn

Grassland, grassland, grassland. Vi lämnade berg bakom oss för bergen framför oss. Vi hade som mål RMNP och vår plats Hotält Mountain view. Eftersom vi planerat en långhike från Bear lake via Odessa Lake ner till Fern lake trailhead behövde Puffe nya kängor. Skavsåret är under kontroll och ska så vara fortsättningsvis. REI i Loveland hade skor smidda efter Puffes fötter. Han trampar nu nöjt runt i ett par Merrell. På vägen upp i bergen stod en big horn sheep tacka och betade intill vägen. Tyvärr fanns ingen möjlighet att stanna för att ta kort men i mitt huvud är hon memorerad för evigt. Vid femton tiden nådde vi så fram till vår plats och tog oss pustande och frustande upp för backen. Björnboxen var en glad överraskning, men hur i hlvte ska detta gå? Luften är så tunn att vi  var tvungna pausa när vi slog upp tältet. Vi har två dagar på oss att bli  redo för gigant hiken. Efter att ha hämtat andan drog vi ner till Estes Park så Puffe fick känna på sina kängor lite och det ser ljust ut med dom.

Hoppas verkligen vi får luft i morgon.

Over & Out

Torsdag 27/6

Vaknade inatt och behövde smyga ut en sväng. Klättrade smidigt över Puffe så han inte skulle vakna och ålade obemärkt  ut ur tältet. Vände mig om och skulle dra  igen dragkedjan på innertältet så  inte myggen skulle tro jag inviterade dom på middag och lyckas klabba till Puffe i huvudet. Han pep  att han bara tänkte se på stjärnorna och jag svarade att då fick han se på stjärnor nu då. Tydligen var jag inte så smidig som jag gärna vill tro och Puffe vaknade och hann köra ut huvudet för att beundra en sugande vacker stjärnhimmel. Hans stjärnhimmel såg efter det inte riktigt likadan ut som den jag såg.

Väcktes på morgonkvisten med frukosten framdukad, han kan verkligen smyga, eller om jag kan sova, vi är oense om det där.

Packade bilen och lämnade vår hett eftertraktade plats åt andra lycksökare och begav oss mot Casper där Hotältet fått vila medan vi nött på Motell 6.

Duschade, böt kläder

Åkte och åt på ett 5 stjärnigt steakhouse men av oss fick det inte mer än 3 revbenspjäll av 5 möjliga. Alla 3 förtjänades av förrätten och vår servitör men vi åkte mätta därifrån.

Handlade en glass till efterätt på Walmart

Tankade upp bilen.

Åt glass

Vårdade fötter

Over & Out

 

Onsdag 26/6

Hörde du vilken jäääävla smääääll? frågade jag en yrvaken Puffe. Jag vaknade av att hela hyttan skakade och flög upp så jag nästan slog i huvudet i överslafen. Utanför fönstret avlöste blixtarna varandra med bara några sekunders mellanrum och dånet var öronbedövande. Det finns två saker jag tycker är fruktansvärt obehagliga och det är höjder och åska. Puffe är inte rädd för något i hela världen, utom hästar och kossor, och är därför perfekt att söka skydd hos när det åskar. Puffe sover med öronproppar, jag vet inte om är för att han inte kan sova för att han snarkar för högt eller om det är jag som ligger och snusar sött brevid, så han hade inte en aning om att åskan flyttat stugan flera meter. Tältet hängde på tork ute så han sprang ut för att hämta in det. Onödigt att det blev blötare än det redan var när vi hängde upp det. (Hur nu det skulle kunna vara möjligt) Shit vad du är modig fick han höra när han kom tillbaka in igen. Nu var det bara det att vi båda hade ett trängade behov som inte blev mindre av att regnet påminde oss om det. Vi måste ut och lätta på trycket båda två. Äjmen fy i helvittä vad besvärligt och jag tror aldrig det bestyret blivit avklarat så snabbt som inatt. Blixten lös upp just som det var klart och skuttet från busken och in på 15 meter togs i ett jätteskutt. Men sådan fegis jag är! Hur gick det för Puffe? Körde ut huvudet genom dörren bara för att se att han också helskinnad tagit sig till dörren just som det brakade loss. Vi låg sedan länge och lyssnade på hur Tor svingade sin hammare på himlavalvet så åskan rullade över bergen. Någonstans hörde vi en elk skria, det har vi bara hört på tv förut. Det gjorde inte upplevelsen mer behaglig när vi tänkte på vad den kraken råkade ut för som fick den att skria bara ett enda kort skri. Kanske var den lika rädd som jag. Så småningom försvann åskan bortåt och vi in i sömnen igen.

På morgonen snabbade vi oss för att hinna till Jenny Lake, vi ville väldigt gärna få en plats att slå upp  vårt tält där och det finns inte jättemånga. Det är väldigt populärt och den som kommer först får mala så. Vi var där och fick den sista platsen men vilken plats? Alla var ju upptagna. Mycket förvirrande men vi fick hjälp av hosten ( som var krigsveteran från Irak och Afganistan) Någon hade snott vår plats utan att göra rätt för sig och hade därmed trespassed.  Vi fick slå upp vår tält och han skulle se till att den främmande bilen var borta när vi kom tillbaka. Oroa oss inte, det kändes som han var rätt man att rensa upp vår tältplats från trespassare och vi  passade gärna från att vara där när så skedde. Så vi gav oss iväg på vår hike, 1 mil lång och 300 m i stigning. Inga problem och vi gick ut mycket hårt, 300 m är inte hela världen men när vi kommit upp 300 m gick det ut för igen och sedan upp igen, då kände vi att vi kanske gick ut lite för hårt i början. Vid närmare efterforskning av trailprofilen hade vi tre sådana stigningar kvar innan vi kunde njuta av våra hårt förvärvade metrar utför. Björnbällran var med och skallrade för att förvarna eventuella grizzlybjörnar så vi inte skulle råka skrämma dom. På vår trail gick vi om en kinesiska och vi hoppades att en eventuell hungrig grizzly skulle  föredra kinamat före svensk husmanskost, jag menar, vem gör inte det?

Vi drog ner lite på tempot och snart var vi starka igen och var tillbaka vid bilen långt innan den tid som hikeguiden påstått att den skulle ta. I morgon kommer vi vara lite muskelömma men det får det vara värt. Tyvärr har Puffes kängor gett en stor blåsa under en trampdyna, innan vi kommer till Rocky Mountain måste blåsa ha läkt och Puffe ha nya kängor. Vi ska gå en riktig långhike och då måste allt klaffa annars ställer vi in och då blir vi besvikna.

Roadwork och delays när vi skulle in till Jacksson och proviantera så vi körde en detour och hamnade i ett roadwork på andra sidan istället. Väl på plats köpte vi chili på burk och det tillsammans med majsbröd tillagades vid Hotältet. Ved och en eld på eldplatsen efter Puffes dopp i Jenny Lake, helt ensamma med en miljon myggor. Mysigt!

Nu sover vi Puffe! 

Over & Out

 

Tisdag 25/6

Vi sov som stockar inatt också,långt in på fm kändes det som när vi trampade iväg till frukosten vid 8.30. Idag blev det ingen monsterpannkaka utan en annan jättefrukost och hälften kunde varit nog för jag lämnade exakt hälften, Puffe lämnade också. När man inte lagt för sin mat  själv får man lämna. Man ska lyssna på kroppen och är den mätt är den mätt, men slöseri är rätta ordet.

När vi studsat tillbaka till rummet tog det rekordkort tid att packa ut oss i bilen, idag skulle vi till  den vackraste platsen vi vet på jorden, Beartooth passet som ligger på 10 947 fot, ca 3338 möh. Men platsen jag vill till ligger något högre än det och dit har jag klättrat varje gång vi varit där. Där fyller jag mina lungor med kall,tunn bergsluft och känner hur livet blir helt påtagligt medan jag tittar ut över de mäktiga klipporna som ligger runt omkring mig så långt ögat kan nå. Dit längtar jag alltid tillbaka.

Bilen kunde inte rulla fort nog till Red Lodge som ligger där vägen upp till passet tar sin början och väl där...då stiger förväntningarna och hjärtat bultar lite starkare, hårdare. Halvägs uppe finns en turnout där man kan stanna och titta ut över bergen som ligger bakom. Det är vackert men finns det en labrador med namnet Meghan måste man klappa om man får. Det fick man och det blev ett långt samtal om fågeljakt, eftersök och labradorer i allmänhet. Sådant man liksom bara inte kan få nog av, ni vet.

Puffe fotade lite och sedan bar det uppåt igen och hjärtat bultade hårdare ju mer snö vi fick omkring oss. Den skvallrar om att vi närmar oss...en stoppskylt...Da fack!!! Vägen över passet är stängd! Det har varit oväder och även om de planerat öppna passet igen under dagen har det inte varit möjligt. En ansvarig kom körande och öppnade bommen, körde igenom och låste igen. Han meddelade att den nog inte skulle öppnas igen idag, vare sig bom eller pass.

Hade jag hört rätt? Nog hade han ljugit, visst Puffe kan inte han veta det? En besviken min i hans ansikte talade emot min förhoppning och vi fick vända. Det var så sorgligt att tårarna  började rinna och hjärtat som nyss var så livligt ville nu brista. Så otroligt ledsen blev jag, blev vi båda. Hela vägen ner kändes det som bröstkorgen inte kunde expandera stort nog för explosionen som sprängde där inne.

Vilken väg skulle vi nu ta? Puffe letar efter bästa plan B vi kan få och vi bestämmer oss för att ta en kaffe på fiket i stan medan vi söker reda på den. När vi hittat den frågar vi, ännu gripande efter halmstrån som inte finns, efter var vi kan få säkraste trafikinformationen över passet. Ja. det var rangerstationen alt vistacenter nere vid rondellen. 

Vi lommar ut till bilen och säger att vi skiter i det. Vi kommer bara bli mer besvikna men i sista stund svänger vi inom vistacenter i vart fall. Jag sitter kvar i bilen medan Puffe gör en sista framryckning för den goda saken. Som den äkta hjälte han är kommer han sedan ut och visar mig en tumme upp. Frågande tittar jag på honom, vaddå? Är passet öppet? LÄGG AV!! Men visst, ranger hade ringt 5 min tidigare och sagt att passet öppnat. Vädret är inte så pålitligt uppe i bergen så nu var goda råd dyra. Vi körde i så hög ilfart upp i bergen igen så vi skulle hinna passera vägbommen innan väder och rangers ångrade sig. Vi hann förbi bommen och vi kom upp till passet, hej mitt bergsröse och fem iskalla minuter så nära livet självt jag kan komma. Lika mycket sorg som fyllt bilen på väg ner, lika mycket lycka fyllde den medan den klättrade tillbaka upp meter för meter. Inne i bilen sjöng Neil Young "Driftin´ back" och vi med honom.

Vägen ner på andra sidan var som alltid en aning vemodig men tvungen, så är det för åker vi inte kan vi inte komma tillbaka och DET vill vi ju.

Vi kom ner i dalen och körde igenom Yellowstone för att intaga våran säng i en hytta strax före Grand Teton NP.På vägen ut ur parken fick vi se en grizzlybjörn. Det är vår första, svartbjörn har vi mött många ggr i olika situationer från bil och femtontal meter från oss på våra hiker. grizzly känns lite större. Kanske för att de är större...och kanske för de faktiskt ser människor som munsbitar om de får chansen. Vi vill inte vara munsbitar så vi drog vidare.

Imorgon ska vi satsa på att få en plats vid Jenny Lake för vårt Hotält.

Ikväll somnar vi utmattade av alla känslovariatnter vi genomlevt idag

Over & Out

 

Måndag 24/6

Majgadd vad vi sov gott och länge och gott. Underbart att vakna av sig själv på morgonen och inse att kl är 07.30 och man är utsövd. Puffe vaknade en stund innan mig och han var lika förvånad han över den goda sömnen. Så här gott har vi inte sovit sedan vi låg hemma i vår egen säng. Lyxfrukost ingår i hotellvistelsen och vi åt oss fyrkantiga på gigantisk pannkaka, toast, hashbrown, bacon and so on. Kaffet var gott men inte damn fine, det får man bara i Twin Peaks.

Ett "farthinder" i en vänstersväng tände en gnista men snart var vi på väg mot Little Big Horn, 13 år senare. Ett snabbt stopp för att köpa med oss dryck men sedan bar det av.

Vi tittade på utställningen med bland annat de artifakter som hittats på slagfältet och därefter körde vi ut på själva slagfältet. Böljande kullar med vad vi tror var vild raps lös gula omkring oss och spridda omkring oss stod minnesstenar resta över soldater och indiane,r där de en gång fallit i striden. Jag höll på att kliva på en orm ännu en gång men vi har inte ännu kunnat identifiera vilken sort det var. Inte heller den här gången fanns det någon möjlighet att krypa efter.

På vägen åter  till hotellet stannade vi till vid Target och vi har nu  vad vi behöver för att kunna ta ett dopp när tillfälle ges framöver. Nu var vi hungriga igen efter stridens spår och vi letade upp en thairesturang vi verkligen kan rekommendera. Imperial Thai Cuisine stod för dagens middag och medan man väntar på maten får man sällskap av Pumpkin,3 år. Hennes mamma är kock och hennes pappa jobbar i kassan. Vi förmodar att de äger resturangen och Pumpkin roade oss med att laga äggkaka i sin skål hon hade. Den var fylld med röd och gul Jello som kunde hoppa om man blåste hårt när den låg på skeden. Det var nära Puffe åkte på en Jello dusch och vi började fundera om det var så klokt att roa det lilla pumpfröet. Maten tog nämligen lång tid på sig att komma, var vi FÖR bra pumpapassare?

Nåväl, maten kom och vi vinkade adjö till vår nyfunna vän och gick "hem". Den var VÄL värd arbete och väntetid. Nu har vi legat i badkaret i tur och ordning och hoppas att kommande natt ska bjuda på en lika god sömn som den förra.

Over & Out

Söndag 23/6

Tältet är dyngsurt, sovsäckar är fuktiga, liggunderlag är blöta. Trots en mysig natt med regnet på tältduken hade Hotält Rainforest fått nog och vi hade verkligen ingen lust att skaffa flytväst för att inte drunkna under natten. Det är så tråkigt men det gick inte att ligga kvar ännu en natt som hade krävts för att kunna vandra någon av de långa hikerna vi ville. Vi började packa ihop redan vid 6 tiden och en förbipasserande ranger undrade om vi var torra. "Knappt" var svaret från två  drypande early birds. Vi fick den goda nyheten att vägen upp genom passet öppnats upp under natten så vi i varje fall kunde köra den vägen ut. Hela bergsmassivet var täckt av dimma men det gav det verkligen den Erie känslan som rangern sagt att det skulle ha när jag berättade att vi hoppats kunna vandra lite men att vi fått ge upp tanken due to the tent and wet gear.

Vi sa att Mount Rainier var den vackraste och det är det fortfarande men det är Glacier NP också. Vi återkommer när inte regntunga moln svalt hela massivet. 

11.5 h bilresa senare sitter vi i ett fint hotellrum i Billings. Istället för att halka runt i snö och regnmoln bland grizzlybjörnar och cougars, ligger vi i en mjuk ren och framför allt, torr säng och tittar vi på baseball på tv.

Eftersom vi då fick en "ledig dag" åker vi till Little Big Horn i morgon och lyssnar om vi kan höra några av historiens vingslag.

Over & Ou

Lördag 22/6

Skrev vi sova? Glöm det! Våra grannar bestod av ett gäng höns och en tuppwannabe som öht inte kunde ta hänsyn till oss två karga svenskar och hålla tyst kl 22.00.

Det var party i grannsviten till kl mitt i natten och snart var det knappt lönt att sova. Fy fabian vad tröttsamt. Vi fällde Hotält Lakeview och satt snart i bilen på väg mot Glacier NP; vi hoppades att vägen över passet skulle vara öppen så vi kunde ta oss upp till vår tänkta hike. Sedan gick hela dagen fullkomligt sideways och även om det verkar ha slutade hyfsat bra går vi runt med en obehagskänsla i  kroppen. Vi är förevigt tacksamma att den otroligt omtänksamma medarbetaren Sabrina på Safeway i Sandpoint,Idaho hjälpte oss. Hon är en stor hjälte som räddade vår semester, en sak är klar! Den här världen behöver fler människor som henne. Vi har slagit upp vårat tält i Glacier Point NP, regnet öser ner, vägen är inte öppen och vi är redan dyngsura.

Med det vill vi lägga den här dagen bakom oss!

Over & Out

 

Fredag 21/6

Midsommarafton, vi lämnade Omak bakom oss och körde mot Newport.Vi har letat några särskilda pennor jag vill prova i min nyfunna hobby, att teckna, men fått nit överallt. Nu hade jag hittat ett ställle längs vägen som skulle kunna ha dom.Tyvärr var allt jag (kanske) mindes, att staden butiken skulle ligga i låg ca 20 miles från Omak och på vår resväg.När vi kört 60 miles säger Puffe att vi nog missat vårt delmål och  i samma stund svänger vi in i en liten stad som tagen från 1800 talet. Jag trodde inte jag hade kvar någon adress och internet har vi ju inte tillgång till hur som helst, men jag hittade en bild jag sparat på butiken och säger att byggnaden liknar i stilen precis den lilla stad vi nu befann oss i. Så Puffe frågade vad butiken hette och jag berättade att den hette Wolf´s Den. Puffe tittar ut igenom fönstret i bilen och säger " Wolf´s Den? den ligger ju på andra sidan gatan" Vi studsar ur bilen och går glatt överraskade in och hittar en sista förpackning av just de pennor jag letat. Slump? eller öde? Vi vet inte men på gott humör blev vi och köpte en pärlad nyckelpiga av ett original, dagens goda gärning.

 I Newport var det rodeo i stan men eftersom det var som Hotel California på stateparken vi skulle tälta i ,fast tvärt om, och grindarna skulle stängas kl 22, kände vi det lönlöst att gå dit. Sitta och oroa sig att grinden ska hinna låsas och tvingas lämna bilen med all vår packning på utsidan när tältet befann sig på insida. Nä, det får bli rodeo en annan gång kanske. Det fick bli kinamat,yoghurt med flingor och jordgubbar med glass i statskärnans lilla park. Sedan drog vi oss mot Hotält Lakeview, tog en promenad runt den lilla udden och somnade sedan.

Over & Out

Torsdag 20/6

Det var en skön säng och vi har sovit gott. Motellet hade frukost men inte heller här fanns yoghurt. Ingen frukt heller för den delen.Våffeljärn så vi gräddade egen våffla ivart fall. Korv och ägg (som nog scramblades) för en vecka sedan och den där sörjan gravy. Äggula från -67 fasttorkad i bänkskivan tillsammans med lika gamla fettfläckar. Undrar om vi inte fixar frulle själva i morgon.

Idag har vi haft en "bra att ha dag" som Puffe kallar det. Då vi hämtar igen oss lite och mest pillar oss i våra navlar. Vi har varit iväg och tvättat bilen i automat och sedan tvättade vi kläder på en laundromat. Inte så mycket tvätt att det blev motigt men så glömde vi ju våra numer stela ihoptorkade sockar från i måndags i bagageutrymmet. Nåja, bra att tvättsäcken kommer till  användning. Vi har besökt Walmart och köpt verktyg för att rensa upp slangarna i våra camelbacks. Eller, vi ska bygga ett  verktyg så vi inhandlade materialet, vi får väl  se om det fungerar eller om vi kör hål i säckarna.
Maten idag blev samma som igår fast ny och nu ska vi pilla vidare i våra navlar.

Over & Out

Onsdag 19/6

 

Vi värmde rester från vår kinamat i micron och använde den kaffemaskin som fanns på rummet för att brygga oss not so damn fine cup of coffee men det fick duga. Sedan pusslade och klämde vi in oss i bilen för att ta oss till North Cascades NP där det var tänkt att vi skulle bege oss upp i bergen på ännu en mastodont hike. Efter att vi tagit reda på hur väderförhållandena såg ut med tanke på den mängd snö vi fick hasa runt i uppe på Mount Rainier, insåg vi att det fanns risk att vi inte riktigt skulle orka med. Minsta lilla anledning att tro någon av oss skulle kunna må dåligt avstår vi hellre än chansar. Vi har ju själva fått springa ner från hög höjd för att tillkalla hjälp  när vi träffade på ett par varav en brutit benet. Vi vet inte hur länge de hade väntat på hjälp innan vi kom men vi vet att även fast vi sprang så hjärtat ville brista, fick den stackas kvinnan ligga många dryga timmar innan hjälp kunde komma till undsättning. Där vill vi absolut inte hamna själva. Så det blev en mer moderat hike som vi lagt framför oss idag och vi hann ganska precis upp till målet innan isande kalla vindar skvallrade om att åska var på väg att rulla in över oss. Strax innan vi nådde fram möttes vi av en hund med husse och självklart måste jag poppa the question. Får jag klappa? Plötsligt såg jag texten på sidorna som talade om att det var en service hund jag hade framför mig och besviket insåg jag att det var dumt att ens ha frågat och bad direkt om ursäkt. Servicehundar med tjänstetecken ska vare sig klappas eller tilltalas eftersom de är lika mycket i arbete som en blindhund i arbetselet.
Tyvärr på ett vis, men till min stora glädje, svarade hussen att han gett upp på den punkten för många år sedan och att hans hund skulle uppskatta om jag ville klappa honom lite. Gissa om jag tog chansen.
En vacker utsikt över en smaragdgrön sjö blev hikens andra lön för mödan trots att det varade en så kort stund.Inte så klokt att stå som åskledare högst upp på ett berg om än inte så högt som mäktiga Mount Rainier. Så vi returnerade med vändande vandringskängor.
Nej, det gjorde vi ju inte alls för vi frångick vår princip och hikade i löpardojorna idag.
Kängorna är dyngsura efter MR och står på tork i bilen. Hoppas de är torra och att vädret är med oss när vi ska ut i Glacier NP på lördag.
På väg ner prasslade det plötsligt till vid min vänstra fot och jag tittade snabbt ner, där rasslade en liten långrandig svart gul orm in i riset.
var det en ödla? frågade Puffe varpå jag glatt och entusiastiskt svarade att nä, det var en orm, medan jag lutade mig ner för att se bättre. Särskilt långt kom jag dock inteför Puffes arm föste mig brutalt åt fel håll och ormen slingrade bort innan den hunnit utforskas lite närmre. När vi kom till motellet letade vi på nätet och kunde konstatera att det förmodligen var en milt giftig snok. Den kunde man väl fått snoka runt lite på innan den ringlade iväg tycker jag.
Närmaste två nätterna tillbringar vi i Omak och vi bor på ett motell som ligger i ett område som får oss att hålla oss på rummet efter mörkrets inbrott.
Maten idag är mer än väl värd att nämnas, Fajitas från Rancho Chico. Fem mexicohattar och en mustasch! Puffe övertalade mig att smaka på guacamolen och när jag säger att guacamole inte smakar bläää och tar lite till, då måste det vara jävligt bra guacamole. Gör ni er omaket att köra förbi Omak någongång rekommenderar vi hett att ni planerar in ett besök till Rancho Chico. Vi rekommenderar dock inte att övernatta på Roadway Inn, övernatta i något trevligare område.
Internet funkar sunk, området är sunk, rummet är rent och fint, badkaret utrustat med jacuzzi. (Utan att jag behöver göra bubblorna själv)


I morgon ska vi tvätta, men det är i morgon.

Over & Out

Tisdag 18/6

 Upp å hoppa morronloppa! Jag saknar hundarna och deras upp och hoppa sång men vi var morronloppor och hoppade upp ändå. Idag skulle vi åka till vattenfallet Snoqualmiefalls som är det vattenfall som syns i Twin peaks. Först en fattig  hotellfrulle som saknade klass fullständigt. Det fanns ju typ inte.... yoghurt. Sedan bar det av ut i ett regnigt Seattle mot Twin Peaks. Så besvikna vi blev, det fanns inte en stavelse om Twin Peaks vid vattenfallet, däremot en hel  del  av historien kring dammen och kraftverket som funnits där sedan 1800 frys ihjäl och Snoqualmieindianerna och lite berättelser om vattenfallets betydelse i deras historia. Eller lite berättelser förresten, det var väl  1 % som handlade om dom. Vattenfallets betydelse för den vita människan var uppenbarligt mycket viktigare än både indianer och Twin Peaks. Hur som helst var det mycket vackert och vi förlät befolkningen för deras diss av vår  omtyckta tv serie. Vi begav oss i stället mot North Bend för att se om vi kunde hitta spår av Leland där. Vi skulle dessutom ha tag i en Twin Peaks cherrypie och  "A damn fine cup of coffee" Vi parkerade bilen och strosade längs med gatan och hittade ett par butiker som åtminstone tillkännagav att vi befann oss på rätt plats i butiksnamnet men inte  mycket mer än så. Så vi kikade in på ett cafe men kände inte att det var platsen vi ville inta vår paj och kaffe på. Vi strosade vidare och kikade in på nästa fik och klev rätt in på Normas kafe. Vi stod i fiket som användes vid inspelningen av Twin Peaks och ingen återvändo fanns.  Här skulle vi äta körsbärspaj och dricka vår förbannat goda kaffe. Det var den absolut godaste paj vi ätit och kaffet var förbannat gott och hett. Vilken otroligt häftig känsla och det fattades bara att The Log lady hade gjort entre också. Vi köpte oss varsin mugg från fiket eftersom de var riktigt goda att dricka ur och vi saknar muggar till vårt frukostkaffe hemma. Mätta och nöjda rullade vi vidare mot Seattle för att titta in på Mountain Hardware men gick därifrån tomhänta. Funktionsbyxor för 5000 spänn behöver vi inte och inget annat till fantasipriser heller. Mot Publik Market istället och kväljas åt fisklukten men en bisalva rikare när vi drog därifrån. Vi körde till färjan som skulle ta oss över till Whidbey så vi sedan kunde frakta oss till Anacortes och vårt fina hotellrum  med havsutsikt.  Kinamat köpte vi med oss och åt i Washington Park medan vi tittade på små elaka dvärgar som lekte på lekplatsen. Just ja, en vithövdad havsörn visade upp sig på vägen hit liksom USA´s flygvapen. De passade på att träna jaktattack strax ovanför vårt biltak så vi trodde de hade landat därpå. Öronbedövande och inte det minsta roligt för den som är åskrädd. Nu lägger vi oss för natten och sover gott...men en fråga kvarstår...  Vem dödade Laura Palmer? 

Over & Out

Måndag 17/6

Igår tältade vi i en urskog och inte en människa syntes eller hördes, däremot hördes en tupp långt bort i morse. Det var varmt och när jag föreslog att vi skulle lämna yttertältsdörren öppen för lite luftgenomströmning blev det kalla handen.Puffe var rädd att det skulle komma något djur och titta in på honom  genom innertältets mesh. När vi somnade var fortfarande yttertältet öppet och inga djur har vad vi vet kommit oss så nära (och Puffe närmre) att vi känt oss hotade. Däremot hörde vi coyote yla långt borta men det var allt.

Frukost bestående av kaffe, macka och yoghurt innan vi fyllde upp vattenreserverna i ryggsäckar och grabbade tag i våra vandringstavar, Mount Rainier kallade på oss och vi var tvungna att gå.

Detta visade sig vara den jobbigaste hike vi någonsin tagit oss för men den var också den i särklass, vackraste vi har gjort. Vi har vandrat över glaciärisen och tagit oss upp på, och över, höjder vi aldrig trodde vi skulle fixa, men det gjorde vi. Det går inte med ord beskriva denna hiken och jag kommer lägga in bilder i ett album när vi fått tillfälle att föra över dom från kameran.

Ett tips från coachen är att även när man vandrar över glaciärer är det bra att smörja in armar och ben medd solskydd. Särskilt när solen gassar över huvudet på en. Även om man har långärmad tröja och byxor är det att rekommendera att smörja in sitt ansikte med solskydd för solen reflekterar lika bra i is och snö när man vandrar som när man åker skidor.

Tack Puffe för att du hjälpte mig med kortisonet i mitt smärtande knallröda ansikte 

Om det är dis och dimma ute i morgon och inga blåsor kryper fram i ansiktet under natten ska vi göra Seattle osäkert och ta oss en Kaffe latte på Seattles best coffe.

Over & Out

(Puffe kan du hjälpa mig dra loss kudden?, den sitter fast i kinden)

 

Fredag 14/6

Upp och hoppa morronloppa! I grannrummet hade någon glömt stänga dörrren och när vi kom ut rusade en liten bandit ut genom dörren. En tvättbjörn kikade tillbaka på oss nedanför trapporna och såg ut att undra om vi inte kunde lämna vår rumsdörr öppen vi också när han nu ändå hade tagit sig dit. Redwoodskogen eller en tidsresa till dinosauriernas värld. Svårt att veta faktiskt för hade det dykt upp en velicoraptor ur snåren hade vi inte blivit förvånade. Hade den gjort det, dykt upp alltså, hade den helt säkert tjatat Hallå där, till vi schmackat ner den i gasolköket.

Vi var starka på hela hiken men lite starkare på väg tillbaka till bilen. Då hade det nämligen börjat fylllas på med andra hikers på trailen och trängas är det värsta som finns. 

En tur ner till havet för att kika på fyrhuset bjöd oss också på en glimt av stadens största original,  i vart fall om ni frågar oss. En torr pinne som vandringstav, cykelhjälm på huvudet och ett paraply över det och inte ett moln på himlen. Det slår oss att staden förändrats mycket sedan vi var här 2006 och vi kan inte minnas att vi då såg så många utslagna människor längs vägar och i parker. Det gör ont att tänka på alla dessa som saknar det mest grundläggande i livet.

I morgon ska vi åka till Lincoln City där vi ska tälta och sedan vidare färd ut ur Oregon och in i Whasington. En färdsträcka väntar nu till på Måndag då vi tänker bestiga Mount Rainier.

Over & Out

 

Torsdag 13/6

Idag skulle vi ta oss från San Fran till Crescent City och en ingivelse fick oss att ta en detour genom Nappa Valley. Här har vi aldrig varit tidigare eftersom vi uppenbarligen inte förstått vilken pärla som gömt sig bakom namnet. Vilken otroligt fin dal! Makalöst vackert och vi kommer garanterat att köra där igenom fler gånger. Vi stannade till på en vingård som kunde varit tagen ur Falkon Crest och besökte både källaren med de vackra lagringsfaten och butiken med de upptappade flaskorna. Gården tillerkade också egen honung, senap,kolasås och så vidare i all oändlighet. Vi drog däriffrån med en flaska vin som kostade Puffe skjortan, en strumpa och mina sandaler. Den kommer aldrig någonsin luftas påstår jag. Puffe står på andra sidan.

Motel i Crescent City och i morgon blir det hike i Redwoodskogen.

Over & Out

 

 

Onsdag 12/6

Ja, vad märkligt men det är fortfarande onsdag mitt på dagen fast vi rest så länge. Flygturen har varit lugn med god mat, dryck och underhållning. Sträckte ut oss en stund mest för vi kunde och det var faktiskt tur det. När vi kom till det vi brukar kalla boskapskön, dvs kön till passkontrollen för att se om man är USA värdig hamnade vi i en kö med stora bokstäver. Allt i USA är ju tre gånger så stort som hemma i Svedala men det här var en kö stor till och med för att vara USA. Tre kontrollanter på en enorm mängd människor. Före oss i kön stod 5-600 personer och bakom oss fylldes det på med resten av passagerare från vårt plan och inkommande från alla andra ställen. Aldrig någonsin har det tagit oss så lång tid att komma in i USA men vi höll humöret uppe. Vid varje turn back låtsades vi att det var open stretch och gasade på för att komma runt och in på innerspår. Tur att vårat bagage var priority *not* för när vi äntligen kom ut i bagagehallen stod varenda väska från vårt flyg som vore det ett väskupplag. Vi hittade väskorna till slut och dammade av mossan som vuxit fast på dom. Mot Avis, vi ska ha ut vår Impala NUUUU!! Nä...det fanns det ingen och motgången blev droppen som fick bägaren att rinna över. Två tjuriga skallar mosade in bagaget i en VW Passat Wolfsburg Edt. TSI.

Tjuriga var vi dock bara en kort stund,sedan började vi känna lite empati med vår bil och somnade utslagna på Lombard Motor Inn.

Over & Out

Onsdag 12/6

Så var det dags att bege sig till flyget och säga hej då till fyrbenta och tvåbenta. Usch vad det är jobbigt men vi vet ju  att de kommer ha det bra med Jompa och Emma där hemma. Och vi får komma ifrån vardagens alla måsten för en tid.

Skjuts stod dom för också, gårdsvakterna, och jag var förberedd på ännu ett jobbigt avsked på flygplatsen. Där dök det upp en oerhört otålig bilist bakom oss vid avlämningen som tydligen tyckte det där med att stanna bilen för att packa sig ur var fullkomligt onödigt. Han tutade så snart vi satt fötterna ut på asfalten och vi kom fullständigt av oss. Plötsligt var väskor ute och ongar försvunna med bilen. Så blev det med det tårfyllda avskedet. En stund i loungen innan vi klev ombord på planet, vi var för denna flygturen priority och reste ståndaktigt i business. Det kan vi vänja oss vid.

Over & out